För några år sedan surrade jag med Klas Östman om vad han ville addera till LHC-laget. Tränaren funderade ett ögonblick innan han svarade något i stil med:
– Kött och potatis har vi, men det skulle vara roligt att krydda med lite exotiska kryddor. Ingen gangster eller slagskämpe, men gärna någon som är lite utanför ramarna. Vi behöver inte vara så vattenkammade och göra rätt alltid.
Nu får han in just den där spelaren i Robin Kovacs.
27-åringen är en profil som sticker ut.
På gott.
Men någon gång ibland också på ont.
Man kan så klart påstå att det är en chansning, men vad i det här läget hade inte varit det? Kovacs, uppväxt i en av Stockholms förorter och öppen med sin ADHD-diagnos, har haft en något stökig karriär och lämnade exempelvis Örebro som oönskad trots att han då ledde interna poängligan.
Nu säger han själv att han har mognat, han är trebarnspappa och gift med en blivande polis.
Jag tror att det kan bli en hit.
Jag tror att Klas Östmans ledarskap kan passa bra för att ge viktig trygghet, jag hoppas att han ges möjlighet att vara sig själv och jag tycker att LHC behöver den typen som kan väcka känslor lite högre upp i laget. Som spelskicklig och kaxig tredje länk i en av de tänkta toppkedjorna med Patrick Russell och Broc Little.
Vad jag hör har det varit tanken hela tiden.
Så klart inte optimalt att det har tagit så lång tid, men fyra år är bra jobbat och nu kan forwarden ansluta för att få ny fart på karriären. Revanschsuget borde finnas där och på en förhållandevis tunn marknad var det nog svårt att hitta något så mycket bättre. Med mer sportslig framgång och en lönebudget på toppnivå i serien är det tydligt att LHC nu kan konkurrera om spelare från en högre hylla.
Det går inte att prata om poänggaranti, men under åren i SHL har han gjort mellan 30 och 40 poäng per säsong.
27 är ingen ålder för en målskytt.
Det var någon gång tidigt i somras som jag första gången skrev att Robin Kovacs var ett högaktuellt namn för LHC.
Alla förnekade.
Alla.
Inte minst Kovacs själv.
Det var förstås ett spel för att inte ställa till det i förhandlingarna och spelet har pågått sedan dess. Han har suttit fast i ett avtal och inte varit beredd att bara ge upp de stora pengarna som han har tjänat i Lausanne.
Men som vanligt i sådana här fall löste det sig.
Till slut.
När alla är på plats och om målvakten Christian Heljanko når samma nivå som i Finland – då kan det här vara det bästa LHC-laget på ganska många år.