Man kan säga mycket om den här hösten för Linköping HC i SHL-hockeyn. Men man kan inte säga att den varit särskilt effektiv.
Så vad ska man säga om det här?
Först sex mål mot Malmö. Sedan två mål på fyra skott i tredje perioden mot Timrå – och sedermera 3–2-seger i förlängningen efter mål av Linus Hultström.
Wow.
Det är starkt jobbat.
Att två gånger under samma vecka komma tillbaka från tuffa underlägen visar onekligen på den stärkta moral som Klas Östman, tränaren, pratat om ganska länge nu. Innan vändningen kom hade jag skrivit att "visst, bara ett riktigt bottennapp (mot Modo), men för ofta inte bra nog för att leva upp till kraven och för att ta poäng" och att "det är för mycket som påminner om förra året för att det här ska kännas bra".
Det kan jag ju inte skriva nu.
"Vi gav bort matchen", sa Ante Karlsson, Timråcoachen, och jag kan förstå hans besvikelse. Marcus Högberg kunde möjligen ha gjort det bättre vid andra baklängesmålet, men var lysande i övrigt. Och mot sina gamla klubbkompisar gjorde Ty Rattie det som han är med för att göra, det vill säga mål och poäng.
Nu känns också som att LHC har hittat viss kemi i sina kedjor och...ja, fortsätt så här. Till nästa vecka vore det inte så dumt att testa det där med att inte hamna i underläge också.
Det finns så klart många anledningar till att LHC behöver flytta fram positionerna, lämna bottenträsket bakom sig och komma tillbaka till där man en gång var i svensk ishockey.
För bättre resultat krävs bättre spelare och för bättre spelare krävs bättre resultat.
Där befinner man sig just nu i något slags Moment 22.
För att konkurrera om spelare från översta hyllan igen måste man närma sig toppen utan dem. Det är lätt att tycka att det borde värvas den eller den och det blev tydligt på reaktionerna efter nyheten om Lance Bouma tidigare i veckan. Så många supportrar som hade väntat på och hoppats på något flashigare namn.
Men hur många väljer ett lag som knappast kan betala så mycket mer än någon annan, ett lag som missat slutspel fem år i rad och som just nu har långt till att vinna något stort?
Det är inte konstigt.
Det är bara naturligt.
Så för att på allvar vara med och konkurrera om lirare från översta hyllan behöver LHC ta tydliga sportsliga steg framåt. Det finns inget utrymme för att misslyckas vare sig sportsligt eller ekonomiskt – och det är mycket som måste bevisas. Då behöver moralen och effektiviteten vara minst lika hög framöver också.