Östgötske Felix Claar och hans lagkamrater är klara för VM-final i handboll efter en imponerande insats i semifinalen mot Frankrike.
Självklart är jag imponerad av förbundskapten Solberg, motor Gottfridsson, målvakt Palicka, kantspelare Wanne och Pettersson och östgöten Claar – men framför allt är jag gränslöst imponerad av svensk handboll.
Nej, det här är inte en krönika om det olämpliga i att hålla stora mästerskap mitt under pågående pandemi.
Ni som brukar läsa mig vet vad jag tycker om det. Det är helt uppåt väggarna ansvarslöst.
Nej, det här är en hyllning till svensk handboll. En hyllning grundad, inte på ett enstaka coronamästerskap utan på 83 års framgångar i stora mästerskap. Så makalöst bra är svensk handboll. Allt sedan VM-bronset 1938, i det första stora mästerskapet för herrar, fram till årets guld eller silver så har det regnat handbollsmedaljer över Sverige.
Frankrike har tagit elva VM-medaljer, varav sex guld, på de tretton senaste världsmästerskapen. Sverige å sin sida kom till VM i Egypten med tio mästerskapsdebutanter.
Det ger lite perspektiv på den svenska semifinalsegern (32-26) som ger den första VM-medaljen på 20 år.
Vilken valör det blir avgörs i en drömfinal mot Danmark på söndag kväll.
Är det något jag älskar inom idrotten så är det alla som kämpar med enkla medel långt ifrån rampljuset. Alla som tränar kväll efter kväll, helg efter helg, vecka efter vecka, med den egna drivkraften och träningsgruppens gemenskap som det enda som driver dem.
Så är det för handbollen nästan överallt runt om i Sverige. Här i Östergötland likaså. I Linköping jobbar RP oförtrutet år efter år i skuggan av stora LHC och i Norrköping gör NHK detsamma bakom fotbollsjätten IFK.
För någon vecka sedan besökte jag ett uteträningspass på UCS arena i Harvestad, där ett 40-tal RP-tjejer under pågående pandemirestriktioner tränade handboll i snöstorm. Det var en uppvisning i idrottsglädje jag sent kommer glömma.
Det är ur den oglamorösa idrottsvardagen de är fostrade, stjärnorna vi ser i de stora mästerskapen.
Och nu är vi är här igen, ännu ett stort handbollsmästerskap med ett alldeles fantastiskt starkt svenskt lag. Precis som på det gyllene 1990-talet med en knorrande östgöte som en av de bästa spelarna. Då var det Pierre Thorsson från Linköping, nu i VM 2021 är det Felix Claar från Norrköping. Vilken lirare!
Knorren är visserligen inte Claars signum, på samma sätt som den var Thorssons, men knorren till 11-8 i semifinalen mot Frankrike var ändå urläcker. Precis som hans "japan" till 31-25.
Det var östgötsk briljans av bästa sort.
På söndag kan det bli VM-guld – och det finns nog ingen i världen som längre underskattar det oprövade svenska laget.