För tredje sommaren i rad åkte Linköping HC till Gotland för att inleda uppladdningen med läger och match mot Oskarshamn.
Det slutade på samma sätt som tidigare.
Med förlust.
Det blev 3–6 i Visby ishall och LHC fortsätter att slå något slags inofficiellt världsrekord i att inte vinna under försäsongen.
För att göra det kort:
Det läckte bakåt (oj, vad man får hoppas på att Oscar Fantenberg har bra läkkött) och saknades spets framåt.
Då ska ni veta att mycket såg lovande under första halvan. Det var 3–2 efter mål av Fabian Wagner, Broc Little och Patrick Russell, det var ofta bra spel med pucken, det var kreativt framåt och helt klart vassare än vid motsvarande tid i fjol. Men sen tog Oskarshamn över, ställde om snabbt och visade den effektivitet som LHC saknade.
Sex insläppta mål är så klart på tok för många och även om inte Marcus Högberg var bra så fick han inte heller mycket till hjälp.
Träningsmatcher är träningsmatcher, men känslan som jag haft länge har varit att detta LHC skulle må väldigt bra av stark sommar för att inte det negativa surret ska komma igång. Ett flertal svaga och ofärdiga insatser skulle öka osäkerheten ytterligare. Det är en helt annan känsla att gå in i säsongen med några segrar i ryggen.
Att bara trycka på en knapp låter sig inte göras.
Den här gången får det inte ta lika lång tid innan det får sjungas segersånger i omklädningsrummet.
Många LHC-fans är upprörda över att Malte Strömwall valde spel i Frölunda och att LHC misslyckades med att få drömvärvningens namn på kontraktet.
Men jag vet inte om det är så konstigt eller så mycket att såga sportchefen Peter Jakobsson för.
Ärligt talat: vad hade ni valt?
Topptippat lag, möjligheter att vinna och förmodligen ungefär lika betalt. Då var det inte konstigt att valet blev som det blev. För att vara med och konkurrera igen har LHC först en hel del att bevisa. Missat slutspel fem år i rad har devalverat ställningen och så klart att det märks.
Inte minst när det gäller jakten på nya spelare, där andra klubbar har mer att locka med när det gäller pengar och chanser att vinna. Just därför finns inget utrymme för att misslyckas vare sig sportsligt eller ekonomiskt. Bättre resultat ger bättre pengar och bättre spelare. Det där hänger ihop.
Fortfarande saknas en sista pusselbit som kan göra skillnad. Peter Jakobsson behöver hitta rätt på en krympande marknad. Kravet är slutspel och allt annat är ett misslyckande. Det kan vi vara överens om.