Från pyramiderna utanför Kairo i Egypten, via Grand Central station i New York till Burj Khalifa, världens högsta byggnad, i Dubai. Squashen flyttar fram sina positioner, ställer upp sina fyrglasbanor och avgör turneringar på häftiga platser runt om i världen.
Kommer inte Mohammed till berget får berget komma till Mohammed.
Sporthallen i Linköping?
Tja, hamnar väl inte riktigt under samma kategori som ovannämnda attraktioner, men uppenbarligen fungerar det rätt bra ändå. Spelarna fortsätter att hålla Fredrik Johnsons livsverk varmt om hjärtat och det spelar ingen roll vem du frågar. Alla lovordar arrangemanget och det slår mig, när jag sitter och ser hur Gregory Gaultier slår Karim Abdel Gawad i finalen, hur anmärkningsvärt det faktiskt är att världseliten samlas i, det här sammanhanget, lilla Linköping. År efter år. Det är stort, även om spelarna passerar under radarn och ingen skulle reagera om Gaultier eller Gawad gick en sväng på stan. Lite skillnad om Novak Djokovic tagit samma väg.
Squashen må vara en förhållandevis liten arenaidrott, framförallt i Sverige, men spelas ändå i närmare 200 länder och de bästa svenska spelarna är ungefär lika långt efter som i tennis. Jag kan förstå att sportens företrädare tycker att det är surt att det inte blir något OS-deltagande i Tokyo 2020 heller.
Jag hade skickat fram Fredrik Johnson som förhandlare. Sjutton vet om han inte hade lyckats där också.