Jag hade bestämt mig. Mer eller mindre misslyckad säsong i fjol, några halvdana år dessförinnan, målsprutan Uchenna Kanu såld till Mexiko och pådrivaren Petra Johansson har lagt av. Det har tagit tid för Linköping FC att bygga nytt och det här skulle en ny och tuff säsong i skuggan av de allra bästa.
Tänkte jag.
Men så såg jag första halvlek i cupmötet med Rosengård för några veckor sedan och…wow. Ett så bra LFC har jag inte sett på länge.
Nu blev det till slut storstryk ändå, men insatsen väckte ändå något i mig.
Toppstrid? Nej. Övre halvan? Definitivt. Medaljstrid? Inte omöjligt.
Frågan vem som ska göra målen blir jag inte av med förrän jag blir överbevisad (gör det gärna!). Danska Amalie Vangsgaard har på slutet spelat en del i en central forwardsroll och jag hoppas att det fortsätter så. Med tanke på hur truppen ser ut i övrigt skulle jag säga att det rent av är en förutsättning.
Mot bättre motstånd krävs tyngden framåt i en startelva som annars nästan svämmar över av offensiva och spelskickliga lättviktare. Spelet har utvecklats, truppen har breddats – men någon stark anfallskraft har inte plockats in. Jag har lite svårt att förstå att inte det prioriterades.
Vad jag hör var Clara Markstedt ett namn som diskuterades och som hade gjort massor med nytta. Nu är hon kvar i Vittsjö och kommer på söndag till Linköping som motståndare.
Pratade med Andrée Jeglertz, tränaren, häromdagen som sa att ”jag är helt säker på att allsvenskan blir jämnare i år”. Instämmer. Rosengård och Häcken blir säkert kvar i topp, men likt Jeglertz har jag svårt att se ett lika tydligt tvålagsryck som under senaste åren. I så fall blir det den här gången bara ett lag som sticker ifrån.
Med alla friska är det fara värt att Rosengård springer hem det här ganska tidigt, men där bakom känns det ovisst värre.
För LFC blir det en tuff utmaning att ta sig tillbaka till topp tre, men jag inbillar mig att den pengamässiga ekvationen blir ännu besvärligare att lösa. Trots stort ekonomiskt stöd och miljongåvor slutade förra säsongen på minus – och nu snackas om att omsättningen snarast möjligt behöver upp på 20 miljoner för att hänga med i den hårdnande konkurrensen.
En profilvärvning hade behövts för att lyfta intresset och något säger mig att den ekonomiska resan blir den tuffaste att göra.
Till sist 1: Sofie Bredgaard kan slå igenom stort i sommar. LFC:s nästa export till en storklubb i Europa?
Till sist 2: 14 lag i högsta serien och en gång till: vad ska det vara bra för?