Vid 3-7 i början av den tredje perioden talade inget, absolut inget, för att Libk skulle komma i närheten av nån poäng den här premiären.

Så långt hade Libk spelat så blekt, så blekt och jag vill påstå att den första perioden var den svagaste jag sett Libk prestera under alla de år som jag följt laget.

De 20 minuterna gjorde mig orolig för hur den här säsongen skulle fortsätta och väckte många frågetecken för lagets kapacitet.

Första gången det rasslade bakom stackars Andreas Blom hade det bara gått 44 sekunder.

När klockan tickat drygt 12 minuter så stod det 0-4.

Och känslan då var att det nästan kunde varit ännu mer.

Jönköping kommer inte vara nått topplag, långt därifrån. De kommer ta sina poäng, visst, men att som Libk då komma ut och spela så handlingsförlamat istället för inspirerat, så stillastående istället för rörligt, så petigt istället för rejält var beklämmande att se.

Visst, den andra perioden blev mycket bättre och man lyckades stoppa blödningen.

Men jag hade inte satt några pengar alls på den vändning jag sen fick se.

Men på nåt sätt tog sig gruppen samman, de rutinerade spelarna Martin "Marre" Karlsson och Matej Jendrisak tog de roller de ska ha och visade vägen till en imponerande upphämtning.

Det är ingen tillfällighet att just de stod för fyra av de fem mål som gjordes i sista perioden.

Nu kan man välja att se den här matchen på två sätt. Antingen oroa sig för hur det såg ut första halvan, eller imponeras av gruppens sätt att gå samman under den andra.

Jag väljer det senare.

Det blir så mycket roligare.