Jag vet inte hur många gånger under senaste dagarna jag har fått frågan vad som egentligen händer med Linköping FC.
Jag förstår att det är många som undrar för det ser ju verkligen inte bra ut.
Från ett gjutet allsvenskt topplag med chans på guld till…något annat.
Snacka om att tappa mycket på kort tid. Snacka om att förlora en massa nyckelspelare bara sådär.
Det är så klart ingen som vill säga det rakt ut, men efter den taskiga starten i våras tror jag att LFC till viss del är berett att vaska den här säsongen. Allsvenskan är körd, det kan bli några placeringar upp eller ned, men chansen för Champions league igen är borta och risken för bottenkamp är undanröjd.
Då är det läge att börja om och få in viktiga pengar för 2025.
Visst, det ska spelas Champions league i höst, men även med Cathinka Tandberg och Cornelia Kapocs i laget hade möjligheterna till avancemang varit begränsade.
Så att i det läget – när spelarna bara har ett halvår kvar på sina kontrakt och tydligt deklarerat att de inte vill förlänga – välja att låta andra klubbar köpa loss Tandberg, Kapocs och Emma Östlund förstår jag tanken och kan till och med tycka att det är rätt. Risken är uppenbar att ett redan avtagande intresse får sig ytterligare en smäll, men ändå.
Om de spelat vidare hösten ut hade LFC inte fått ett öre.
Man kan tycka vad man vill om det, men även damfotbollen har blivit business och för klubbens skull hoppas jag att det finns väl tilltagna vidareförsäljningsklausuler.
Då kan det bli riktigt bra pengar.
Men det är lätt att hamna i något slags Moment 22. Du måste sälja för att ha ekonomin i balans, men du måste samtidigt behålla spelarna för att på sikt tjäna ännu mer. Både i framtida försäljningar och sportsliga framgångar.
LFC har bytt ledning för ofta för sitt eget bästa och det är en förklaring till att man nu hamnat i så taskigt läge med så många tunga kontrakt som går ut samtidigt. Det har inte funnits någon fungerande och långsiktig plan. Tillsammans med vårens sportsliga resultat är det på det sättet den tidigare ledningen som bär största skulden till rådande situation.
Hur mycket jag än vrider och vänder på det måste det till bättre avtal. Tidigare klubbdirektören (och LHC-profilen) Anders Mäki upprepade det som ett mantra när det begav sig och såg redan då vad många ser nu.
Jag slog en signal till honom häromdagen och han sa:
– Till att börja med får du börja förhandlingen tidigare och se till att det aldrig bara blir ett halvår kvar på kontraktet. Släpper du någon så här sent blir det dessutom för dåligt betalt. Ska LFC bli ett topplag igen måste det till bättre och längre kontrakt. Publiksiffrorna lossnar aldrig riktigt, det kommer inte att hända att sponsorer går in med tre miljoner till och då handlar det om att arbeta med spelarförsäljningar.
Man kan också konstatera att Linköpingsklubben fick fram sina stjärnspelare i "fel" tid, när det inte satsades på damerna i storklubbarna i Europa och övergångssummor knappt existerade. Jag vet att försäljningen av Pernille Harder till Wolfsburg gav runt 500 000 kronor och det kan ju jämföras med att Häcken nu får två–tre miljoner när vänsterbacken Anna Sandberg flyttar till Manchester United.
Det är en annan tid nu.
– LFC måste komma dit också. Annars är risken stor att klubben om några år är där Växjö och Örebro är idag. Att det i höst blir sista gången på länge som vi får se Champions league i Linköping, sa Anders Mäki.
Jag instämmer med föregående talare.