Den bilden är exakt varför en insats och de misstag som LHC gör i första perioden inte är okej.
Visst, LHC skapade också sina lägen. Visst, Redhawks är ett av seriens just nu hetaste lag och har nog goda chanser att gå minst till semifinal i slutspelet i år igen. Men allt det där är brasklappar som inte ursäktar mycket.
Alla lag kan hamna i underläge, till och med tremålsunderläge. Men det är vad laget gör sen som definierar hur stark moralen är. Från mitt håll var det inte en enda LHC-spelare som såg ut att vara ens lite förbannad över underläge 0–3 i en viktig match som faktiskt kan avgöra en hel slutspelsstrid i slutändan.
Jag menar inte att någon som Emil Sylvegård ska åka ut och knäcka käkbenet på sin lillebror i motståndarlaget. Men en tackling åtminstone? Lite frustration och kramkalas efter avblåsning? Vad som helst hade kunnat visa på att man inte nöjde sig med hur det såg ut. Slutspelskaraktär om du så vill kalla det.
När den glöden väl kom fram var det för sent och även om LHC kom nära på måltavlan är jag övertygad om att en hel del människor kommer att dra sig för att köpa biljett till nästa LHC-match med första perioden färskt i minnet.
Tur var det väl att det hände på bortaplan.
Det är ändå påfallande tydligt att det här laget inte har några som helst dubier inför sitt eget sätt att spela. Det gäller både tränare, som ogärna stuvar om i uppställningen under match, och spelare, som ogärna bryter mönster på eget initiativ.
Man får väl säga att det hedrar Dan Tangnes och övriga i ledarstaben som bevisligen har fått med sig spelartruppen på tåget. Risken är bara att det bildas en form av vi-mot-dem-känsla inom LHC-bubblan där många supportrar vill en sak och laget något annat.
Det kan i så fall påminna lite om hur det svenska herrlandslaget i fotboll såg ut under förbundskapten Erik Hamrén. Sällan har väl Blågult varit så illa omtyckt av fansen som då. Hur är LHC:s status bland fansen nu? Det vågar jag inte svara på, men publikstödet visar att sympatierna i alla fall kunde ha varit starkare.
Det enklaste botemedlet mot missnöjet är så klart lika svårt som det låter: Resultat, att vinna matcher, att ta sig långt i ett slutspel. Men på en bra insats tycks det gå två dåliga när det kommer till LHC, och en genomklappning som den mot Redhawks är i sig skadlig för lagets, spelarnas, tränarnas och sportchefens anseende. Den bilden är svår att sudda ut, tyvärr, enligt idrottsvärldens oförlåtande logik.
Saken blir inte bättre av att alla som följer LHC vet att det här är en organisation med ett lag och med ett spelarmaterial som verkligen kan och borde prestera bättre. Det värsta som tränarna och spelarna skulle kunna göra i det läget är att visa att de själva inte tycker det.