Här är alla fakta bakom min övertygelse:
Av de fyra bottenlagen utmärker sig HV71 och Brynäs med usel form medan Oskarshamn har okej form och LHC direkt bra form. På de fem senaste matcherna har LHC tagit 2,0 poäng i snitt, Oskarshamn 1,2, Brynäs 0,8 och HV71 hiskeliga 0,4.
Formen kombinerad med respektive lags tabelläge, där de två med usel form ligger sist och de två andra klart före, så tror jag det blir HV mot Brynäs i det ödesmättade kvalet.
Men LHC har ju spelat fler matcher, säger någon. Absolut, men formskillnaden mellan bottenlagen är så slående så jag tror att HV71 och Brynäs är i botten för att stanna.
Om de fortsätter med ovannämnda poängsnitt så kommer SHL-botten sluta så här efter 52 omgångar:
LHC 64 poäng, Oskarshamn 60, Brynäs 54 och HV71 50.
Där är grunden till min övertygelse, att LHC klarar sig från kval. Så stora marginaler blir det om lagen avslutar de sista omgångarna som de spelar just nu.
Och vad talar för ett trendbrott i säsongens elfte timme? Vad talar för att HV71 plötsligt hittar formen? Vad talar för att Brynäs gör det? Inte mycket om ni frågar mig. Malmö hittade formen och lämnade bottenstriden och LHC är på väg att göra detsamma.
Osäkerheten i mitt tips känner jag för Oskarshamn, om de rasar nu så kan de bli en räddningsplanka för Brynäs eller HV71.
Att LHC har tagit tio poäng de fem senaste matcherna är ingen tillfällighet. Dagens LHC är som natt och dag mot det lag som läckte svårt i defensiven hela hösten.
Nu är det riskminimering rakt igenom, från truppbygge, via laguttagning ner till minsta sarg ut och dump ner i anfallszon.
Sportchefen Niklas Persson riskminimerade när han gjorde sig av med dyra floppförvärvet Oula Palve. Finländaren hade med sina små marginaler, inte minst defensivt, passat ännu sämre i det nya säkrare LHC-spelet.
Tränarduon Daniel Eriksson och Johan Åkerman riskminimerade när de mot Brynäs petade nyförvärven Petteri Nikkilä och Josh Ho-Sang i säsongens hittills viktigaste match. Ett riktigt beslut med tanke på det vi sett från duon under säsongen, framför allt var ödesmatchen i Gävle ingen plats för Ho-Sangs bristande defensiv.
Och alla spelare riskminimerar i varje beslut just nu. Det är imponerande att se vilken disciplin som skapats i gruppen. Från att ha gödslat med individuella felbeslut i 30 omgångar så tas nu minimalt med sådana. Det är enkelt, det är säkert och det är framför allt poänggivande.
David Rautios effekt de senaste matcherna ska heller inte underskattas. Bakom ett betydligt aktivare försvar har han svarat för flera bra insatser.
Till sist måste jag hylla Niko Ojamäki. Finländaren, tänkt som matchvinnare, har kämpat med en fruktansvärd måltorka, tre mål på 43 matcher före tisdagens match, men ändå fortsatt jobba stenhårt. Det är inte lätt att försvara sin plats i laget när man som utpräglad målskytt inte gör mål, men oj som Ojamäki har slitit, byte efter byte, match efter match. Det tyder på ett enormt starkt psyke.
I Gävle kom en mindre islossning när det behövdes som mest. Först 2-2 i krysset efter Markus Ljunghs fina förarbete och sen matchavgörande 3-2 bara 90 sekunder senare. Plötsligt såg vi vilken målskytt han är, 26-åringen från Björneborg.
Och jag gissar att sportchefen Niklas Persson, där han satt på läktaren, i alla fall för ett ögonblick andades lite lättare.