En gång sparkade jag sönder en papperskorg i Västerlösa. Det var under en så kallad tränarkarriär på gärdsgårdsnivå som irritationen sprutade och en sån där gammal, sliten papperskorg i plast stod alldeles för nära vår ledarbänk efter ett alldeles för dåligt domslut.
Så här många, många år senare kan jag erkänna mitt brott.
Jag blev inte utvisad – och bad om ursäkt efteråt.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med det, mer än att jag inser att det med ojämna mellanrum tappas humör när det gäller så mycket mer än under en sketen division 5-match med Vikingstad.
Detta sagt är det förstås för dåligt att LHC-tränaren Klas Östman med sekunder kvar skickar in en vattenflaska från båset på Hovet. Jag tror ju inte att det blivit kvittering ändå, men den promillechans som ändå fanns kvar kastades bort i ren frustration. Det får inte hända med så sent insläppt mål, men det kan hända. Att en flaska kastas in på isen får inte hända det heller. Oavsett hur mycket frustration och besvikelse som än pumpar i blodet.
Jo, jag förstår att Östman blev förbannad. Det går absolut att säga att det går att ta en utvisning på Arvid Costmar där i slutet, men inte när det blundats för liknande regelvidrigheter tidigare. Inte när det kan få så avgörande betydelse. Sunt förnuft och spelsinne är det viktigaste även för domare.
Samtidigt måste tränaren kunna hantera det på ett bättre sätt. En inkastad vattenflaska kastade bort den sista lilla chans som fanns kvar. Bra att han inte hymlade utan stod upp och erkände sitt misstag efteråt.
Nu förlorade LHC matchen, förlorade humöret och förlorade chansen att förbättra sitt läge på nedre halvan i SHL-tabellen. Det är ingenting som är klart åt något håll än. Varje poäng kommer att betyda något. Det är fortsatt läget den här vintern.
Också.
Skriver det igen: det måste upp på de där dryga 60 poängen innan det går att pusta ut.
Om lördagsförlusten var ett dystert besked från LHC, så var det desto mer positivt med nyheten av Markus Ljungh skrivit långtidskontrakt.
Den såg man inte komma.
Fem år. Utan klausuler. Jag trodde knappt att sådana kontrakt skrevs längre. Åtminstone inte i Linköping.
Att få till ett så långt avtal med en så bra spelare som lett det här laget i ett par år nu är bra jobbat av Niklas Persson & Co. Om stjärnan tror på det – då borde det bli lättare att få andra att också göra det. Det ger optimistiska signaler, som visar att Markus Ljungh trots att SHL-existensen ännu inte är säkrad tror på den satsning som görs och som visar att klubben menar allvar.