Det kunde blivit ett historiskt kvitteringsmål, om IFK Motala gjort 2-2 i, vad det var, 85:e övertidsminuten. Men IFK försökte inte bli historiskt i Hälsingland. Detta IFK blir i stället ihågkommet för sin sportslighet. IFK försökte inte använda den sista minuten till att ta poäng, utan bollen fick daltas med lite på isen, medan lagen i små klungor diskuterade sakers tillstånd. Inget av lagen ville spela efter den otäcka skadan på hemmalagets Oskar Westh, men reglerna tvingade ut dem på isen och då valde IFK att inte vilja spela om poäng. Det kändes stort. Helt självklart kändes det ändå inte. Men ibland är annat än resultat viktigt, även på elitnivå. 2-1-förlust blev det, men IFK åkte ändå hem som vinnare.
IFK:s tränare Mattias Sjöholm berättar att alla fick komma till tals och sedan var laget överens om att inte gå för det. Jag applåderar det, IFK får poäng i kharmastapeln i tabellen.
Under avbrottet hann jag se Anders Perssons inbackning på Westh säkert tio gånger i repris. Jag vet inte exakt vad varje spelare har för ansvar för att undvika kollisioner i en issports blixtsnabba värld, konstaterar bara att farten är hög och det är grunden till de här skadorna. Man får inte vända ryggen till och Persson gjorde fel, det får han en avstängning för. Men det var en olycka att det blev en sådan smäll, jag kan inte se något annat.
Jag förstår upprivenheten i Bollnäs när en kompis ligger utslagen så och Westh kanske får sin säsong förstörd av det här. Men om det inte var meningen borde Persson få vara med igen efter en tid. Jag kan inte regelboken i detalj, men det är min magkänsla.