Jag är mycket medveten om Villa-Lidköpings kvaliteter. Klubben från Skaraborg har bandy-Sveriges överlägset största publik, 2 048 kom nu trots krav på vaccinbevis, och några av de allra bästa spelarna på de flesta positioner. Villa har ett försvar, ett mittfält och så världens bästa målskytt längst fram i Christoffer Edlund.
Klart att det inte är lätt att möta ett sånt lag på bortaplan.
Men min bild är att Villa den här kvällen, i en toppmatch mot Motala som det ändå var efter IFK:s fina start, gjorde 7-1-segern på en skridsko.
Det var smärtsamt att se. För mig var IFK Motalas insats en besvikelse.
3-0 stod det efter åtta minuter och efter det verkade det som att båda lagen bara ville spela av matchen. IFK-liberon Nicklas Ögren stod för en helt onödig pååkning i slutminuterna, men det var i stort sett det enda som väckte uppmärksamhet. Det var ett sömnpiller och Ögren får hoppas att den som ska rapportera till videogranskningsgruppen sov också. Annars kan det bli en ny avstängning för Motalalaget.
3-0 som sagt efter åtta minuter. IFK Motala satt så att säga kvar i bussen. Då tog IFK timeout. Med målsättningen, vad det verkade, att hålla nere siffrorna. Var IFK:s enda vilja att slippa ett nytt 0-11 som i Västerås? För efter timeouten spelade IFK ännu mer defensivt och var hyfsat också på att inte bjuda på så mycket mer bakåt.
Men framåt då, IFK? Vakna! Att inte kunna hota mer än vad IFK gjorde resterande 80 minuter tycker jag är för dåligt, även om motståndarlaget är det bästa som finns. Beigt, mediokert, håglöst och intetsägande var ord jag gnälligt skrev i liverapporteringen.
Fredrik Lönn, lagkaptenen, sade i halvtid att laget behövde ställa lite frågor framåt till Villa. Men det var inget svårt quiz som IFK fick till. Inte många årskurser i skolbänken behövdes. Sedan sade Lönn ärligt efteråt att IFK fick jobba så hårt i defensiven att det inte fanns någon kraft kvar offensivt. Att ibland måste man erkänna att motståndaren är övermäktig.
Jag kan ha förståelse för Lönns erkännande att IFK var chanslöst, men jag kräver ändå energin tillbaka. Den uppoffrande energin som vi såg IFK uppbåda som lag i inledningen av serien. Det blir en uppgift för både spelare och ledare att skapa i utomhuskylan hemma mot Sandviken på fredag. För så passivt vill jag inte se IFK en gång till. Då förlorar IFK oavsett anläggning och väder.