Rögles Leon Bristedt, här i duell med LHC:s Markus Ljungh i Saab Arena 11 mars, är en av de SHL-spelare som drabbats svårast av covid-19-viruset.
Pandemin ritar om verkligheten för alla, idrotten är inget undantag, och det enda som i nuläget känns riktigt säkert är att SHL-klubbarna, oavsett smittoläge, kör vidare sin liga.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför LHC och de andra 13 SHL-klubbarna kör vidare ligan när spelartrupp efter spelartrupp sänks av smittan. Att man offrar hälsan hos så många spelare och ledare, och människor i deras närhet som riskerar att smittas, bara för att hålla showen igång.
Det är ett beräknat risktagande med utövarnas hälsa som vi aldrig sett tidigare i svensk idrott, om vi undantar systematisk dopning.
Ingen vet i dag hur spelarnas hälsa påverkas i framtiden, men vi vet att flera spelare lider svårt redan nu. Rögles forward Leon Bristedt, som spelade i LHC som junior 2011-2014, är den som varit mest öppen med sina problem. Han berättar att han haft kontakt med flera andra drabbade SHL-spelare.
Till Hockeynews.se säger han:
– Några av de jag pratat med är fortfarande inte tillbaka i spel, utan att nämna några namn. Jag spelar hockey och det gör inte de, så på så sätt kan jag ändå vara lycklig. Å andra sidan har det varit tufft, då jag inte kan vara hundra procent.
Bristedt var sjuk i november, tog en paus från hockeyn i december, kom åter i spel i februari, men är fortfarande inte tillbaka i normal fysisk form.
Jag skrev det senast för en månad sen och skriver det igen: SHL har spridit coronasmitta länge nog – blås av säsongen genast!
800 mil österut kämpar OS-arrangörerna i Tokyo för att få till OS i sommar. Det vi vet hittills är att det blir utan utländsk publik, utan hejaramsor och utan att de aktiva får kramas.
Efter stor smittspridning i landet har Japan nu svårt att komma igång med vaccineringen. Landet ligger i botten i statistiken över hur många doser per hundra invånare världens länder fått till. 16 mars låg Sverige där 36:a, med 11,8 doser per hundra invånare, och Japan 96:a med 0,28 doser per hundra invånare.
Fortsätter den svaga utvecklingen under våren så måste risken vara överhängande att OS blåses av i sista stund. Så borde det förstås bli men sans och vett är inte självklara i pandemins spår.
I grannlandet Kina pågår en liknande kamp för att få till vinter-OS 2022. Ett av dragen kom för en vecka sedan då Kina erbjöd Internationella olympiska kommittén att få köpa vaccin till alla deltagare i såväl Tokyo-OS som Peking-OS.
Att ge vaccin på det sättet fungerar i vissa länder, men inte i Sverige.
– Det är oförenligt med svensk rätt att hävda att man ska gå före, säger Niklas Juth, docent i medicinsk etik vid Karolinska Institutet, till SVT. De som drabbas allvarligast när de blir sjukast – eller de som har störst sannolikhet att drabbas – ska gå först.
En Tokyobo vid de olympiska ringarna i den blivande OS-staden.
Det är illa nog med den segregation som sker i grunden, när de rika länderna köper vaccin innan de fattiga, utan att vältränade idrottare också tränger sig före i vaccinationskön.
I vaccinationsstatistiken jag nämnde här ovan återfinns 119 nationer. Av de som rapporterat in i mars är Uganda sämst med 0,01 doser per hundra invånare. Det innebär att 77 av världens 196 nationer saknas i statistiken. En del av dessa mest utsatta länder räknar med att få tillgång till vaccin först om tre år.
Så segregerad är vår värld och den redan så segregerade idrottsvärlden kommer att bli än mer ojämlik.
Det blir en idrott för de rika och vaccinerade.