Jag har följt Piraterna sen man gick upp i högsta serien den där kvällen 2003, mot Gasarna. Jag såg första matchen 2004 när Tony Rickarsson var sportens stora stjärna och vi i media efter matchen flockades kring honom för att höra vad han trodde om elitseriens nykomlingar.
Det var då det.
Laget åkte ur även då men jag fick glädjen att skriva nyheten att man ändå fick vara kvar, eftersom inget lag ville gå upp från allsvenskan.
Sen har jag fått uppleva två guld. Det första, i Kumla en svinkall kväll 2011, är det som sitter kvar mest i minnet. Att se hemmasonen Jonas Davidsson tillsammans med världsmästaren Greg Hancock säkra guldet är klassisk idrottshistoria och bland det största jag fått uppleva i mitt arbete.
Men det är historia nu.
Nu skriver vi 22 augusti 2017 och Piraterna har just förlorat sin plats i elitserien.
Det känns så overkligt.
Piraterna skulle ju vara i slutspel, man skulle ju köra om medaljerna igen, för sjunde året i rad.
Istället möter man Valsarna och Griparna nästa säsong.
Jag tror det knappt när jag skriver det.
Piraterna har lagt ner mängder av pengar på sin arena de senaste åren och investerat för framtiden.
Nu finns en överhängande risk att arenan kommer eka otäckt tom under hela nästa säsong.
Att det gått så snett sportsligt har givetvis många förklaringar. Skador inför den sista matchen är en förklaring, men det var inte där som Piraterna åkte ur. Jag tror nämligen inte att man klarat av att vinna mot ett superstarkt Dackarna ens med ordinarie lag.
Nä elitserieplatsen har förlorats i tidigare matcher. Som senast mot Smederna. Man hade tre poäng i en liten ask, men strulade till det i de sista heaten och gav bort två av dem.
Strul är ordet som bäst passar att beskriva den här säsongen för Piraterna. Det har varit strul i depån och på banan men också i styrelserummet.
Helt klart är att hela föreningen överskattat årets trupp å det grövsta och överkalkylerat både publikintresset och den sportsliga styrkan. Man trodde att publiken skulle komma och titta på ett "stjärnlag", men publiken svek.
Man trodde att laget skulle leverera på banan, men förarna svek.
Piraterna av modell 2017 har inte mått bra på något plan. Vems fel det var spelar ingen roll i det här läget. Nu måste man se framåt och i första läget hoppas på att inget av de allsvenska lagen vill gå upp.
Det var Piraternas räddningsplanka 2004, det kan bli det även hösten 2017.