Nog känns det som om Anders Tegnell med kollegor tagit många viktiga beslut under denna märkliga vår och sommar. Men ibland blir det bara fel. Fullständigt fel. Som häromdagen när Folkhälsomyndigheten rekommenderade en möjlig publikhöjning från 50 till 500 åskådare.
Respekt för kunskapen och arbetet med minskad virusspridning, men i min värld känns det som hål i huvudet och går inte att tolka på annat sätt än att experterna har noll koll på idrott. Och jag kan ha full förståelse för det, för i pandemins tidevarv har de som arbetar med smittskydd betydligt viktigare saker än fotboll och ishockey att tänka på.
Men ändå.
Naturligtvis borde det i stället ha blivit en procentsiffra på arenornas kapacitet.
Inte den här halvmesyren som borde falla på sin egen orimlighet om man tänker på att det alltså – om man sitter med en meters mellanrum – är tillåtet med lika många åskådare på Friends arena i Solna som i Protrain arena i Mjölby. Hur tänktes det där? Eller så här: tänktes det överhuvudtaget? Jag har varit på båda arenorna och kan garantera att det är en väldig skillnad.
Det är självklart att vi ska vara fortsatt försiktiga, men samtidigt som det är knökfullt i diverse shoppingcentrum har de stora idrotterna faktiskt gjort sin läxa med att ta fram omfattande medicinska och publika protokoll. Jag lovar att de är långt mycket striktare än något annat som vi upplever i den svenska vardagen idag. Visar det sig att klubbarna inte lever upp till kraven är det bara att bestämt sätta stopp, men nu ges de inte ens chansen.
”Handlar också om att det inte blir trångt vid in- och utgångar”, sa Tegnell och verkade inte reflektera över att det finns betydligt fler av båda delarna på fotbollens nationalarena jämfört med ishallen i Mjölby.
Men det är väl lite så som det har varit. Det pratas olika språk och idrotten har uppenbarligen inte varit tillräckligt vasst på att högljutt strida för sin sak. Sen kan man säga att det bara var ett remissvar, men finns det någon som inte tror att FHM:s ord kommer att väga tungt när Stefan Löfvens rödgröna lag ska fatta sitt beslut?
Jag hoppas att jag har fel, men jag tror inte det.
Idrotten, och för all del även kulturen, har misshandlats nog nu.
Med tanke på slutforceringen och den sena kvitteringen går inte alls att säga att det var kattskit med en poäng för Linköpings FC i Örebro. Men samtidigt skrällde Kristianstad mot Göteborg och med Lina Hurtig förlorad till vad som verkar vara italienska storklubben Juventus har jag en känsla av att det kan bli tufft att återta Champions league-platsen.
Försvaret och målvakten Cajsa Andersson borde ha gjort det bättre i samband med tidiga baklängesmålet och ärligt talat skapades inte särskilt många pulshöjande lägen efter paus innan Frida Leonhardsen Maanums klassmål till 1–1.
Sett till hur spelet såg ut under 96 minuter var det rätt logiskt med kryss.
Jag är ju en fan av Lina Hurtig och med en spets och höjd som få andra i svensk damfotboll är det klart att det är ett tapp som kan bli kännbart i toppstriden. Klarar hon sig undan från en massa skador blir hon en hit i italienska ligan, som som helhet knappast kan sägas hålla samma klass som allsvenskan.
Vill man se det med positiva LFC-ögon kan man säga att attackerna nu oftare kan bli raskare och rakare. Så som det faktiskt såg ut till en början med mer vägvinnande spel. För att bäst utnyttja allas egenskaper hade jag satsat på en 3–4–1–2-formation med målskytten Maanum i en tia-roll och Rachel Hill och Uchenna Kanu som spetsduo.