Det är sexton matcher kvar att spela och många LHC-fans kommer inte att ha mycket till naglar kvar innan det här är över.
När det nu är det.
Jag tyckte att det fanns rätt mycket att gilla med insatsen mot Färjestad (3–4), men när lag i botten möter lag i toppen är det ju ofta det blir just så här. Att laget i toppen vinner. Till slut.
Men en poäng mot guldfavoriten är inte kattskit och det var starkt att komma tillbaka med Ty Ratties sena kvittering. Den stora chansen dök upp i förlängningen och Linus Hultström var möjligen en halvmeter från att avgöra på returen, men kom för sent och i stället avgjorde Joel Kellman i anfallet efter.
Det är mycket möjligt att Hultström inte borde ha chansat där, men med en poäng säkrad kan jag förstå att han försökte. Med tanke på motstånd och sena underläget kändes det ändå spontant som en vunnen poäng för LHC som nu fått med sig något från sju av de åtta senaste matcherna.
Det gäller att fortsätta så för att det här ska sluta lyckligt.
För sjätte gången under de sju senaste åren är Linköping HC indraget i kampen att undvika kval och något säger mig att det här kommer att leva ända in till omgång 52 och bortamötet med HV i Jönköping.
Jösses, vilken rysare det kan bli.
Frågan som slår mig är om supportrar, spelare och ledare kan vänja sig vid att det år efter år ser ut så här? Vill man ens vänja sig? Blir det lättare att hantera den snudd på orimliga pressen med tanke på att många varit med om det tidigare? Eller blir det bara värre?
En viktig skillnad nu mot tidigare säsongers balanserande på slak SHL-lina är att publiken verkligen ställer upp och kommer till arenan. Det var över 7 000 mot Färjestad, det är över 7 000 i snitt och det som blev mycket bättre i fjol har blivit ännu bättre nu.
Med tanke på långt ifrån infriade förväntningar är det imponerande.
Det hade varit lätt att tänka tanken ”nej, inte nu igen”, men är det något som ska lyftas fram den här vintern så är det stödet. Det går alltid att diskutera hur mycket idrotten betyder, men kom inte och säg att den inte betyder någonting. Inte mycket skapar sådana fester och sluter dess medborgare samman.
Till sist:
Många LHC-forwards med utgående kontrakt och många av dem blir inte kvar. Men det borde göras ett allvarligt försök med Remi Elie, som varit riktigt bra på slutet och utnyttjat sin fysik på ett annat sätt än tidigare i höstas. Bra där. Fortsätt så. Och till rätt pengar: se till och förläng.
På tal om det: är inte William Worge Kreu också på väg att spela sig till nytt kontrakt?