Oskarshamns hockeytempel, som går under namnet Be-Ge Hockeycenter, ligger på Döderhultsvägen och när jag svängde in på den stora grusparkeringen funderade jag på om det fanns någon symbolik i just det.
Linköping HC mår inte bra just nu.
Det krävs inga högskolekunskaper i psykologi för att se det och är det någon fråga som jag inte blir av med så är det den här: hur många tunga smällar till orkar LHC egentligen stå pall för?
Ännu en gång ledning långt in i matchen. Ännu en gång förlust lika sjutton.
Genom alla år som jag följt detta lag är det inte särskilt ofta som jag känt att förluster och motgångar tagit så hårt på spelarna. Det är inte alls märkligt. Det är bara naturligt. Blickar kan säga väldigt mycket och inte minst tecken på en känsla av otillräcklighet.
En gång är ingen gång, men så många gånger som under hösten är så klart ingen tillfällighet.
Minns att jag för många år sedan pratade med välkände idrottspsykologen Johan Plate om det här med att våga att vinna i stället för att vara rädd att förlora. Hans råd var tydligt: analysera – och gör något åt det.
– Det spelar egentligen ingen roll vad du gör. Men gör något. Så många förluster är en tydlig signal på att något är fel. Men det behöver inte vara mentalt. Det värsta du kan göra är att blunda och tro att problemet försvinner. Då kommer du aldrig till rätta med det.
Jag vet att LHC tidigare använt sig av mental rådgivare, men jag har åtminstone inte sett någon med liknande uppgifter under hösten. Behöver något göras för att öka trygghet och lugn hoppas jag att det görs. Börja med att ytterligare förtydliga allas roller och förenkla mönstren att jobba efter.
Är det något som behövs så är det självförtroende och det egentligen enda receptet är att vinna matcher.
Det är det som är det enkla – och svåra.
LHC har nu spelat tre matcher mot vad som, det tror jag fortfarande, till slut kommer att vara seriens sämsta lag.
Facit:
En poäng.
Av nio möjliga.
Det är för dåligt.
Nykomlingen är ett lag som LHC ska ha bakom sig alla dagar i veckan. Jag tycker ju det. När nu Leksand, bottenkonkurrent nummer två, är på väg att värva den klassmålvakt som saknats under hela säsongen förstår jag att oron ökar i Linköping.
Halva serien är spelad och det är inte många gånger som det svarats för med beröm godkända 60-minutersinsatser. Det var likadant den här gången. Första perioden var sådär, den andra var bra och den tredje var svag.
Att Oskarshamn och Leksand slåss i botten förvånar ingen. Att LHC gör det är inte oväntat det heller, men det är ändå ett annat och otäckare mentalt läge med ännu mindre att vinna och ännu mer att förlora. Det är onekligen en tung press att hantera och att bära på. Inte minst som att det är så tydligt att där redan finns tillräckligt med otäcka hjärnspöken att brottas med.
Jag tycker att Bert Robertsson & Co gjorde fel som petade Adam Helewka en gång till. Jag påstår inte att hans närvaro förändrat världen, men att chanserna till seger hade ökat med honom i laget. Är det så att LHC-ledningen inte tycker att Helewka håller för tänkt roll måste den agera och hitta någon annan som gör det.
Då ska han inte vara kvar, för är det något som laget behöver för att det här ska sluta lyckligt så är det den typen av spelare. Arbeta häcken av sig kan alla göra och det är naturligtvis alldeles nödvändigt, men för att verkligen göra skillnad i den här serien där det hårda jobbet finns i dess dna måste du också ha tillräckligt med kreativitet för att göra skillnad.