En kväll i rampljuset. Med glitter och med fest, med hög musik och många skratt. Efter möjligtvis någon eller några korta stunder på prispall. Men i övrigt hårt slit rakt igenom. Det är alltid lätt att unna alla idrottens slitvargar lite lättsamhet efter allt hårt jobb som sport på alla nivåer handlar om.
Särskilt på elitnivå är det press, stress, träningsvärk, prestationsångest, resor och väntan och längtan kanske de flesta dagar på ett år.
Men ibland ska man ha rätt att njuta. Med likasinnade runt omkring sig.
Jag har upplevt idrottsgalor i både Motala och på Gotland tidigare och var nyfiken på att jämföra det med min första topp 100-gala i Linköping.
Det är härligt att uppleva den flod av elitidrott som finns i residensstaden numera, både när det gäller lag och individuella stjärnor. Allt detta fick jag se vimla runt omkring mig i Konsert och kongress.
Det är härligt att också vara en fluga på väggen och studera när de olika idrottarna träffas över gränserna och tar del av varandras framgångar och utbyter erfarenheter. Det är så man bär fram varandra i en gemenskap, när det kan göras lite lättsamt och inte bara när man byter golvyta med varandra i hallarna.
Jag gillade extra mycket det nya breddpriset som gick till Linköping Kenty. Man får aldrig glömma det, att det är den breda basen som är själen i en idrottsstad, som på sikt gör det möjligt för eliten att lyckas.
Det var en bra arrangerad gala, med bra underhållning och bra flyt. Jag går gärna på 100-galan fler gånger.