Där är LHC långt ifrån ensamma. Inte heller hockeyn som idrott. Alla idrotter i Sverige lider av att folk hellre väljer bekvämligheterna hemma framför tv:n mot projektet det innebär att förflytta sig till och från en idrottsarena en vanlig vardagkväll, med allt det innebär.
Förståeligt. Vi lever i en tid där allt fler blir deprimerade, sjukskrivna och har svårt att få det så kallade livspusslet att gå ihop. Då är det oftast det minst nödvändiga – som egentligen oftast är det roliga och mest nödvändiga för den psykiska hälsan – som stryks.
Högklassiga tv-sändningar
Jag menar inte att det är hela anledningen till att många stolar gapar tomma i våra idrottsarenor, men kan vara en av faktorerna. Går jag till mig själv är det absolut en avgörande faktor till varför jag inte går på mer idrott på fritiden. Det tillsammans med att idrotten blivit ett jobb för mig, när jag är ledig vill jag vara ledig. Visst finns det de bagare som gärna ställer sig och bakar en kanellängd på kvällskanten när de kommit hem från jobbet, men de är nog lätträknade, om ni förstår jämförelsen.
Däremot älskar jag sport, och ser det gärna på tv när det är stora matcher – eller när det spelas hockey av alla dess slag på tv. Även när jag är ledig ser jag LHC, dels för att jag är intresserad av att se hur det går för dem, dels för att jag vill hänga med för jobbets skull. Jag har, som många av er, konstaterat att det är både bättre, bekvämare och trevligare att sitta hemma i tv-soffan med en påse lösgodis, chips, tapas och något gott att dricka. Med min närmsta familj/vänner. Kvaliteten på SHL-sändningarna är absolut toppklass och det går helt enkelt inte att komma närmre när man sitter i arenan, jämfört med vad man blir servad med av Cmore innan, under och efter matcherna. Det är ren njutning från början till slut.
Jag slipper då också höra om alla lotter jag borde köpa, alla after-works jag borde gå på – eller alla flyttfirmor jag borde anlita.
Hur ska publiken komma dit?
Stämningen och livekänslan, då? Jo, kanske att det var en betydande faktor till att se liveidrott för fem, sex år sen – men i år klarar man sig utan livekänslan allt som oftast. Den brukar – åtminstone i Saab Arena – vara rätt så intetsägande i det stora hela. Hockey är bäst live? Inte så ofta.
Hur ska man då göra för att få folket till arenan? Att bryta de här gamla vanorna från matcharrangörerna och få till nya fräscha idéer? Förslagen är förmodligen lika många som antalet tomma stolarna en vanlig vardagsmatch i Saab Arena.
Mitt?
Att få det så likt en tv-sändning som möjligt. Utveckla Gameday-appen (den där som folk använder och blinkar med under spelarintrot) mer. Se till att vi kort efter situationerna kan gå in på appen och se repriser, helst från flera olika vinklar (likt SVT:s app under fotbolls-VM 2014). Och för oss som vill höra någon som kommenterar matchen, låt oss kunna koppla in våra hörlurar i telefonen, gå in på Gameday-appen och lyssna på Saab Arenas egna kommentator och expert när de refererar matchen. Sånt skulle ge mig lika mycket som att sitta framför tv:n – plus livekänslan.
Sånt skulle ge mervärde. Mer sånt.
Blir det guld till våren?
Med det sagt – nu tar jag julvila. Laddar batterierna. Umgås med familjen. Varvar upp för slutspurten av SHL. Men den 30:e december sitter jag i Saab Arena som åskådare, främst för att se grabben och hans 09-gäng spela hockey i pauserna mellan LHC och HV71.
Såna LHC-initiativ ger också mervärde för en småbarnsfamilj. Mer sånt.
God jul och gott nytt! Så tar vi nya tag 2017. Det vore ju fantastiskt om LHC:s herrar kan ge den här guldtörstande hockeystaden ett SM-guld framåt vårkanten.
Sånt ger ju också mervärde.
Mer sånt.