Tittar jag i almanackan ser jag att det är september. Tittar jag i spelprogrammet ser jag att det är fjärde omgången i SHL-hockeyn. Tittade jag på hur det såg ut på isen var det som att serielunken redan var här.
Men det vill jag inte riktigt tro på.
Det låter tungt.
LHC fick med all rätt beröm för en gedigen och koncentrerad insats i bortamötet med HV häromsistens. Mot Luleå var det däremot så tydligt att de sista, och ofta avgörande, procenten saknades och det som var skärpt då var oskärpt nu.
Mer än så krävs inte för att det som borde ha blivit tre nya poäng till slut bara blev en.
Igen.
Man kan tycka att det var några högst tveksamma domslut som fick betydelse i förlängningen, men om LHC gjort sitt dessförinnan hade vi aldrig ens hamnat där.
För andra hemmamatchen i rad var det ändå ledning in i slutperioden, men återigen en för tandlös avslutning med, för mycket av omställningsmöjligheter för motståndaren och tappat övertag. Överhuvudtaget en sömnig historia och definitivt inte vad som behövs för att få någon ökad fart på publiktillströmningen.
Nu var det inget vi kommer att minnas speciellt länge.
Jag har redan glömt.
Kedjan med Jakob Lilja, Derek Roy och Andrew Gordon fick stundtals lite snurr på tillställningen, men bara ett mål var alldeles för dålig utdelning. Den ineffektiviteten kostade vinsten i Saab arena. Sex poäng av tolv möjliga så här långt borde ha varit åtminstone några till.
Emil Sylvegård bänkades från start, kom in och visade att han behövs med sin tyngd. Mathis Olimb och Daniel Olsson Trkulja visade också någon slags begynnande kemi i en annan kedja.
Den positive kan notera att LHC ännu inte förlorat. Det är bra. Den negative kan kontra med att det bara blivit en seger. Det är inte bra nog. Luleå såg ut som vi kunde förvänta oss med Tomas Berglund i båset. Inte ett dugg flashigt, men hårt jobbande och svårslaget.
Det är ett motstånd som LHC ska besegra på sin hemmaplan, men nu har norrbottningarna kryssat sig till tre vinster. Alla efter övertid eller straffar.
Till sist:
Hovrätten fastställde tingsrättens misshandelsdom mot Jakob Lilja. Som väntat. Jag skriver som jag skrivit tidigare. LHC-forwarden har redan straffats för sitt fula tilltag och det borde ha räckt med det.
Låt samhällets instanser lägga tid och resurser där det verkligen behövs.