Alva Selerud slog till med vänstern, skickade bollen upp i krysset och det var säsongens hittills viktigaste fullträff för Linköpings FC. Med tanke på Kristianstads skräll (vad är det som händer i Malmö?) skulle jag rent av påstå att den var alldeles nödvändig.
Utan den hade det i praktiken varit kört med Europaspel.
Nu lever hoppet och med tanke på förutsättningarna med en massa skador och några oprövade allsvenska spelare på planen måste jag säga att det är starkt jobbat. Tittar du på det berömda papperet och på spelare för spelare hade LFC ett klart starkare lag i fjol och då gick det som bekant inget vidare.
Är det någon spelare som jag är imponerad över så är det Johanna Alm, som spelade i division 1 med Lindö så sent som i fjol och som nu håller koll på hela högerkanten i allsvenskan. Det är bra gjort. Och centrala försvararna Petra Johansson, Nilla Fischer och Emma Lennartsson satte inte många fötter fel i Eskilstuna.
Var det något jag gillade så var det den taktiska och defensiva insatsen – och att det var fortsatt aggressivt och fysiskt. LFC har skaffat sig en skarpare attityd och blivit allmänt jävligare att möta. Nu var det ånyo en del känslor, men inte alls lika hett som mot Rosengård häromsistens då det var irriterat, onda blickar och verbalt efterspel.
Om ni lovar att inte säga det här till någon så tyckte jag att det var. . .underbart.
Damfotbollen behöver det.
Mer känslor, mer profiler och mer som sticker ut. Det behöver inte alltid vara så väluppfostrat. Känslor är lättsåld underhållning och inget att vara rädd för eller hålla tillbaka. Tvärtom. Det hör till att vara lite småjävlig när så behövs. Men ligger du på gränsen får du också vara beredd att ta konsekvenserna.
En annan spaning som gjorts under senaste tiden är att damerna allt mer närmar sig herrarna när det gäller sättet att spela fotboll.
På gott och ont.
Det är fortsatt enorma, ekonomiska olikheter, men naturligtvis positivt att många stora europeiska klubbar nu också har damer i sin verksamhet. Och även spelmässigt tas nya steg. En och annan tycker säkert inte att det blir roligare, men det blir bättre.
Det spelas i högre fart med och utan boll, passningsspelet går framåt, det är mer av närkamper och en större taktisk mognad med fler jämna matcher. Jag tycker mig även se mer av ”ta till de medel som finns för att vinna”.
Filmningar, tröjdragningar och fördröjande av spelet?
Det också.