Inget kan tas för givet i den här coronapandemin och vinklingen efter årets elitseriepremiär i bandy kan inte bli annat än positiv. Ingen sjuk i något av lagen, nya isen höll och det blev en spännande match.
Redan där var upplevelsen större än på de två arenor i Västerås och Hälsingland där det inte blev något spel på grund av sjukdom i lagen och den arena i Göteborg på lördagen, Ale arena, där isproblem gjorde det omöjligt för Frillesås och Broberg att lira.
I Motala kunde två IFK-lag skrinna ut med säkerhetskrav omkring det mesta, men ett fem minuters avbrott i andra halvlek för ett hål i isen i en straffområdescirkel var det enda som var lite grus i maskineriet. Efter att Vänersborg vunnit en knapp seger, 3-1, var känslan att vad härligt det var att vi, med det mesta inställt i samhället, kunde gå i mål med ett evenemang. Det betyder så mycket i en stad att det händer saker, det är något vi aldrig mer ska ta för givet när pandemin klingar av.
Det kommer att bli en mer avslappnad säsong när förbundet på fredagen meddelade att elitserien stängs för nedflyttning. Inga ångestmatcher för någon och ingen tvingas panikvärva eller pusha halvkrassliga spelare att spela för att hänga kvar. Helt rätt av förbundet, tycker jag. Nerven finns ändå kvar i serien när slutspelsstreck går efter både sjätte och tionde lag. Exempelvis kan IFK Motala fortfarande misslyckas, om laget missar slutspel. Det är som liberon Nicklas Ögren sade efter förlusten mot Vänersborg: "Det spelar ingen roll om serien stängs, vi ska ju till slutspel".
Men hur var premiären då? Ja, spännande in på tilläggstid och det är viktigast. IFK Motala försökte sig på väl uppbyggt och konstruktivt spel, med ideliga överlämningar, men det var ineffektivt med missade målchanser och brända hörnor. Hela elva hörnor utan att göra mål och det är för svagt.
Samtidigt spelade Vänersborg taktiskt och tufft i försvar med många spelare hemåt. Laget, som beskrivs som bättre som grupp i år, var också effektivt med två hörnkanoner och ett kontringsmål. Det var tafatt agerat av IFK och dubbelt jobbigt att få målen emot sig, när de kom i psykologiska lägen. Jussi Aaltonen gjorde det helt okej i Motalamålet, men överglänstes av finske landslagskollegan Kimmo Kyllönen som var riktigt svår att göra mål på.
IFK Motala hade många möjigheter efter fint spel av framför allt Viktor Spångberg, en riktig njutning att se hans uppåkningar, men det blev inte mer än Jonas Enanders 1-1-kvittering, på pass från Eric Lisell, i början av andra halvlek. Samtidigt var Motalas spelövertag lite skenbart. "Klockren defensiv insats. Det blev tajt som jag sagt innan. Vi fick Motala dit vi ville, frånsett en kort period i andra halvlek. De spelade där vi ville", sade Vänersborgs tränare Ari Holopainen som vill till slutspel med sitt lag, vilket misslyckades förra säsongen.
IFK Motala var besviket på domarna som de tyckte skulle bestraffat Vänersborgs tuffa spel hårdare än att bara ge frislag. Det spelskickliga IFK menade att ett spelförstörande Vänersborg inte skulle fått hålla på som laget gjorde. "De är bra på att försvara sig, men tjänar samtidigt på sitt spel", sade IFK-tränaren Mattias Sjöholm.
Samtidigt har Motalalaget en egen hemläxa, att försöka bli bättre på hörnor som inte sällan avgör jämna krigarmatcher. "Vi måste hitta på någon idé där i veckan", sade Nicklas Ögren.