Det ska fan vara sportchef. Minns ni i våras? Niklas Persson hyllades som silly season-vinnare i SHL-hockeyn, så det var inte bara LHC-bossen som trodde att han värvat rätt. Nu vet vi alla hur det har gått och det om något visar hur jobbet kan vara.
Att så många underpresterat faller mer än något annat tillbaka på spelarna själva, men att inte utväxlingen totalt sett varit bättre har general managern ett mycket stort ansvar för. Herrejösses, vad det klagades på Fredrik Emvall när han hade samma roll, men om man nu strikt ska bedömas efter resultat (och det ska man väl egentligen inte) så gick det faktiskt bättre då än vad det har gjort nu.
Det är Persson som mer än någon annan har byggt det här laget och han har inte lyckats.
Det räcker med att titta i tabellen för att förstå det.
En sportchef/general manager har förstås alltid en viktig roll, men i sådana här lägen och just nu är den ännu viktigare. Nyckelspelare nummer ett i LHC just nu? Skulle jag säga. För det är ju också så att det faktiskt går att göra något åt det.
Utan nödvändiga förstärkningar hade det aldrig lyft som det ändå gjorde mot slutet i fjol. Kontraktet säkrades med hyfsad marginal och även om det inte fanns något att välja på så visade Persson nödvändig handlingskraft.
Nu måste han göra det igen och har börjat med att värva David Rautio, Tyler Morley och senast Alexander Johansson. Ytterligare något av klass ska in och mer offensiv spets kommer att behövas. Och till skillnad från för många nyförvärv i övrigt måste hittas rätt. Målvaktssituationen är det mest tydliga exemplet där det blivit fel och som det nu görs ett försök att åtgärda.
All respekt för att pengar inte har funnits förrän nu, men LHC får hoppas att det inte är för sent. Skadeeländet fortsätter och kan bli en avgörande faktor i jakten undan otäcka kvalspöket. Som läget är räcker det inte vinna någon gång då och då utan det måste byggas på en längre svit. Som faktiskt gjordes före jul. Som faktiskt gjordes före jul, med ett starkare lag och med inte minst Broc Little på isen. Nu var det symboliskt för hela säsongen att formstarke och målfarlige Henrik Törnqvist var en av dem som försvann mot Frölunda häromsistens.
Fler sådana segrar och LHC är förlorat.
Det positiva är att det trots allt är runt en tredjedel av serien kvar att spela, så det vore dumt att kasta några yxor i några sjöar (snarare tvärtom som en gammal hockeytränare uttryckte det) och som det känns gör fyra lag upp om att i bästa fall ha spelat färdigt i slutet av mars: Oskarshamn, Malmö, LHC och HV. Brynäs tror jag tar den sista slutspelsplatsen.
Det var en ångestmatch i Saab arena med så mycket på spel och det märktes. Så viktigt att vinna, så mycket att förlora. LHC saknade offensiv kraft och kvalitet och kvaldoften spred sig starkare.
Oavsett vilken klubb som drabbas av nedflyttning blir det ännu tuffare att ta sig tillbaka som en följd av den pandemi som mer eller mindre lamslagit en hel värld. Såg att LHC-bekantingen Anders Mäki initierat i Aftonbladet talade om ett inkomstbortfall på uppemot 50 miljoner och mer eller mindre obefintlig likviditet.
Då förstår ni.