Redan under fredagskvällen fick jag från olika håll höra att det nu var klart med LHC-tränare. Men trots diverse detektivarbete under lediga kvällen lyckades jag inte få loss något namn. Så jag somnade något frustrerad, men när jag vaknade på lördagen tog det inte så lång tid innan pusselbitarna föll på plats.
Tommy Jonsson.
Utifrån förutsättningarna och vad som fanns kvar på den svenska marknaden känns det som ett bra val. Framförallt var det viktigt att komma till skott, för att komma med något positivt och få något att tro på igen när bygget svajar. LHC var sent ute efter Dan Tangnes avhopp och listan över kandidater var relativt begränsad. Jonsson känns som ett ganska tryggt val. Ingen som vänder upp och ned på verksamheten, men som förhoppningsvis kan komma med det nya som behövs för att lyfta LHC tillbaka dit klubben vill vara.
Jag har själv föreslagit Tomas Montén och att ge Klas Östman huvudansvaret. Jag vet att Hans Wallsson och Joakim Fagervall varit högaktuella, men av olika anledningar blev det inget där. Nu föll valet på Tommy Jonsson och spontant känns det spännande även om det inte är någon hemlighet att han gått igenom en tuffare tid efter succédebuten med SM-guld under första året som huvudtränare.
Jag vet att han tog SM-guld med Brynäs 2012, med ett lag med en generation unga spelare med Jakob Silfverberg i spetsen där väldigt många slog igenom snabbt och blev stjärnor, jag vet att han fick sparken från samma klubb några år senare och jag vet att han även fick lämna Björklöven i förtid.
Det kan absolut säga något.
Det behöver inte betyda ett dugg.
Vilken tränare har inte någon gång fått sparken? Jonsson fick det två gånger på kort tid, vilket möjligen kan resa ett och annat frågetecken.
Har ägnat delar av förmiddagen till att lyssna runt med diverse kollegor runt om i landet. Nästan alla säger samma sak. Mycket bra person. Civilkurage. Bra med unga spelare. Mjuk och lyssnande. Vill ha samspel och låta spelarna vara med och påverka. Svårare att säga ifrån när mer etablerade spelare inte följer planen.
Någon jämförde honom med den ledarstil som Roger Melin förespråkar och den har ju varit lyckosam i Linköping tidigare. Så det känns lite som att ta ett steg bakåt för att förhoppningsvis komma två framåt.
Någon annan hävdade att Jonsson mot slutet i Brynäs ”låste fast sig i en gammaldags defensiv spelstil och kunde inte bryta sig loss från den.” Nu pratade jag nyss med honom (ett längre snack kommer under dagen) och bland annat hävdade han att han är en mycket bättre tränare nu än när han vann guld för sex år sedan och att han vill ha en större taktisk flexibilitet.
Jag tycker fortfarande att det är synd att Dan Tangnes lämnar, det har säkert framgått rätt tydligt, men var det något jag saknade där så var det just det. En förmåga att från båset få till förändringar genom att använda sig av plan B eller C när inte A fungerade.
Det ska bli intressant att se om Tommy Jonsson kan lyckas med det.