Framgångsfaktorn? Ja, en av dem är definitivt den egna ungdoms- och juniorverksamheten och den chans spelarna därifrån får i A-laget den här säsongen.
Nio av torsdagskvällens 24 LHC-spelare har passerat genom de egna juniorleden. En imponerande stor andel, speciellt när de gör det så bra. Utanför laget mot Luleå fanns dessutom ytterligare fem spelare från de egna leden – Weigelt, Myrenberg, Bystedt, Pasic och Hävelid – som alla gjort det bra när de spelat tidigare under säsongen.
Nej, det är de tänkta stjärnorna Brian Gibbons och Ben Maxwell som inte platsar i det här LHC-laget. Det är de som ska bort först nästa gång Niklas Persson förändrar truppen.
Jag såg på Twitter (@GeorgePearson) att ingen klubb har gett sina juniorer så mycket speltid i årets SHL som LHC. Se där en framtidsinvestering som betalar sig redan nu.
Hemvändaren Vilmos Gallo, som spelade i LHC 2013–2017, fick en drömstart i första matchen. Mycket energi, stark fysik, irriterande för motståndarna, kryddat med ett mål. Inte undra på att ungraren dansade och sjöng för fansen efteråt.
Enorm Luleåpress i sista perioden, men samtidigt en uppvisning i moral av hemmalaget. Kan LHC hålla i det här behöver klubben inte oroa sig för de två bottenplatserna i tabellen.
***
Jag har aldrig skådat en sådan distans som den vi sett de senaste dagarna mellan LHC-styrelsen och de anställda i klubben. Förra veckan gick styrelsen ut på ett stort medlemsmöte med målet att vinna SM-guld senast 2026. I en intervju i torsdagens Corren svarade klubbdirektören Niclas Björkman, alltså klubbens högste tjänsteman, så här när vår reporter Per Bergsten frågade om guldmålet:
– Nej, det får du aldrig höra mig säga. Klart att alla har en vision, men mest är det en styrelseprodukt och inget som Klas (Östman), Pajen (Niklas Persson) och jag håller med om man ska vara ärlig. Vi ska jobba långsiktigt och hela tiden bli bättre än föregående år. Gå till slutspel varje år. 2025 vill vi vara topp fyra, men då måste både sporten och ekonomin hänga med.
LHC-styrelsen, med ordförande Roger Ekström längst fram, trummar alltså ut en målsättning som inte är förankrad hos klubbdirektören, general managern och huvudtränaren.
Var finns seriositeten i ett sådant mål? Vad blir budskapet? Är det styrelsens eller de anställdas mål som gäller?
En häpnadsväckande oproffsighet hos en förening som varit elitförening i över 20 år.