Några veckor har gått sedan beskedet kom att Klas Östman när säsongen är slut och efter två år med Dan Tangnes i schweiziska Zug flyttar hem till Linköping. Det känns nästan som öppet mål för LHC att hälsa honom välkommen tillbaka till organisationen. När han försvann för ett par år sedan var det ett större tapp än vad man kan tro.
När flyttlasset nu går hemåt är det mer än något annat av familjeskäl och då gissar jag att det måste kännas lockande att någon gång kunna ta cykeln till jobbet (även om det är en bit till Saab arena från Linköpings södra delar) i stället för att bryta upp en gång till.
Jag har inte full koll på exakt hur alla kontrakt i LHC-ledarstaben är skrivna, men om jag inte fattat helt fel ska det finnas vissa öppningar för förändringar. Och det här tror jag kan vara en bra sådan. Lika bra att slå till hyfsat snabbt innan någon annan gör det.
Nej, jag tycker inte att Bert Robertsson ska få sparken. Men med tanke på familjesituationen är det väl knappast troligt att han kommer att stanna så många år till i Linköping och då borde Klas Östman vara högt på listan över möjliga efterträdare. Innan dess skulle de passa bra tillsammans. Det hade kunnat bli ett dynamiskt samarbete och ett välbehövligt välutvecklat taktiskt öga att skicka in i båset.
Inte minst är känslan att Östmans sätt att vara hade passat bra för att balansera Robertssons tuffare ledarskap. Dessutom är han populär och har förtroende bland många spelare, är bevisat bra på individuell utveckling och det ryktet ska inte underskattas. I synnerhet inte nu när LHC inte längre har en chans i det ekonomiska spelet och när klubbarnas plånböcker blir allt tunnare av virusets effekter på elitidrotten.
Det här med LHC:s målvaktsbekymmer börjar bli tjatigt, men det är svårt att låta bli. Nu fick Jussi Rynnäs chansen mot Örebro – troligen mest för att Niklas Lundström behövde vila – och lyckades inte visa att han ska spela mer. Det läckte i andra perioden med två mål på fem skott och LHC har fortsatt sämst räddningsprocent i SHL sedan Timrå 2005/06.
Där har general managern Niklas Persson & Co gjort en miss i rekryteringen som kan visa sig bli dyrbar.
Nu är naturligtvis problemen större än så, även om jag gillade mycket med moralen och försöket till vändning i slutet. Det visar att spelet finns där, men längre perioder av sådant krävs för att det ska lyfta. 2020 har på många sätt varit ett skitår och inte minst LHC får hoppas att 2021 blir roligare.
"Inte en tillstymmelse till en känsloyttring i något av lagen. Varken på is eller i bås", skrev kollega Mildaeus i vår gruppchatt efter två perioder. "Serielunk a la corona", skrev Kustvik.
Jag höll med båda.
Sedan blev det bättre, men inte bra nog.