Det är sex omgångar kvar av SHL-hockeyn och det enda som är positivt för Linköping HC är att det finns fler lag som för tillfället förlorar mer än de vinner. Annars hade det här sett ännu sämre ut.
Med arton poäng att spela om kan jag tänka mig att de behövs runt nio för att vara mer eller mindre säkert på slutspelshockey i Saab arena. Tre segrar till borde räcka. Till att börja med behövs en trepoängare i lördagsmötet med Malmö för avslutningen blir tuff med Frölunda i Göteborg och dubbla möten med seriesegerjagande och formstarka Luleå.
Det är allvar nu och för en slutspelsplats krävs att poängen snart börjar trilla in. Det är uppe på FEM raka förluster på hemmais och det är absolut inte gångbart. Men som sagt: det finns räddningsplankor.
Örebro har fortfarande fem poäng upp. Brynäs har förlorat sju av de åtta senaste. HV sex av de sju senaste. Rögle är uppenbarligen inte bättre än att det kan bli förlust mot Timrå. Och så vidare.
Så visst kan det fortfarande bli kval till slutspel även om trenden pekar åt något annat.
Men det gör den som sagt på andra ställen i hockey-Sverige också.
Det snackades om att LHC skulle komma ut med desperation mot Växjö. Problemet? LHC kom inte ut alls. Att det med så mycket på spel – och faktiskt med en seger i ryggen – kan se så mesigt ut från start har jag svårt att förstå.
Taskigt självförtroende, visst, men så energifattigt?
Det är inte godkänt.
Mycket kan man göra mot Växjö, men att både hamna i underläge och på mellanhand är inget vidare. Två fem mot fyra-mål i andra perioden tog LHC tillbaka in i matchen efter en energifattig inledning, men så kom 2–3 strax senare och mer än så blev det inte. Sam Hallams gäng tillhör seriens bästa på att försvara en ledning och hade rätt bra koll på läget efter det.
Med Eddie Larsson och Broc Little tillbaka i uppställningen var det för första gången sedan Hedenhös konkurrens om LHC-platserna, vilket betydde att Almen Bibic och Johan Södergran var petade och inte med alls.
Nu hade jag haft med båda i mitt lag, men bortsett från det är det naturligtvis kanon att frånvarolistan till slut börjar krympa. Det är rent av en nödvändighet för att det här ska sluta på rätt sida om topp tio-strecket. Nu finns inte heller något att skylla på längre. Åtminstone inte skador.
Detta sagt har jag svårt att förstå petningen av Almen Bibic. Han må inte vara lika vass och tuff som i fjol, men är det något som LHC behöver så är det försvarare som faktiskt har som främsta styrka att försvara.
Det räcker med att titta på antalet insläppta mål för att förstå det.
I övrigt:
Var det verkligen inte offside före Växjös viktiga 3-2-mål? Jo, det var det. Solklart. Märkligt hur fyra par domarögon kunde missa det.
Inte för att LHC skapade massor, men Viktor Fasth svarade för några ruggiga parader (fråga Derek Roy) och vann klart målvaktsmatchen mot Jonas Gustavsson. Det var en avgörande faktor.
Broc Little har verkligen något som ingen annan har i det här LHC- laget.
Inte för att Växjö tokimponerade...men något säger mig att det kan räcka långt i slutspelet. För LHC handlar det till att börja med om att ens ta sig dit.