När jag lämnade Sheffield på onsdagsmorgonen visade sig solen genom molnen över engelska stålstaden. Den gör ju nästan alltid det, även efter tunga kvällar och tuffa förluster. England sprang ifrån Sverige och jag är rädd att fotbollsvärldens stora nationer kommer fortsätta att göra det.
Med facit i hand var det inte realistiskt att prata om guld och utöver första halvtimmen av semifinalen har känslan varit att Sverige varit steget efter de bästa lagen. Bredden har blivit bredare, men spetsen också blivit vassare. Något säger mig att det kan ta tid innan det snackas guld inför ett stort mästerskap igen.
Någonstans i höjd med Leicester roade jag mig med att titta på och betygsätta de 23 svenska spelarnas insatser under EM-veckorna. Topp fyra är godkänt, men det svajade mot halvdant motstånd och blev till slut genant stora siffror mot bättre motstånd.
För många av de viktiga spelarna har inte prickat formen, men Kosovare Asllani sticker ut åt andra hållet. Kreativ, mycket spring i benen och hårt jobb. Anmärkningsvärt att 33-åringen (hon fyller på fredag) fortsatt är en offensiv motor i världsklass.
Därnäst i min bok hamnar Nathalie Björn, som växt ut till en stabil ledarfigur att lita på. Oavsett var. Jonna Andersson hade det struligt med kramp och covid, men bidrog verkligen när hon spelade.
Betygen (som så klart också tar hänsyn till förväntningar och liknande):
5: Ingen.
4: Kosovare Asllani.
3: Nathalie Björn, Jonna Andersson, Filippa Angeldahl.
2: Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Linda Sembrant, Amanda Nildén, Stina Blackstenius, Johanna Rytting Kaneryd, Hanna Bennison, Sofia Jakobsson.
1: Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig.
Övriga – Jennifer Falk, Zecira Musovic, Emma Kullberg, Rebecka Blomqvist, Olivia Schough och Elin Rubensson – spelade för lite (eller inte alls) för att bedömas.
En annan sak som varit tydlig under de här veckorna är hur Magdalena Eriksson, LFC:s guldkapten från 2016, har tagit över som opinionsbildare nummer ett. Som tar ställning i olika frågor och som formulerar svaren så bra.
I en tid när många idrottare bara vill fokusera på sin sport hör Eriksson till undantagen och blir viktig som taleskvinna för sin generation och för framtiden. Det finns fortsatt mycket att göra, men lyckligtvis behöver de inte längre stånga sig fullt lika blodiga mot patriarkala mönster där gubbar på olika nivåer ger fullständigt fan i all fotboll som inte spelas av spelare som har något som dinglar mellan benen.