Min första tanke när LHC offentliggjorde värvningen av Derek Roy på fredagseftermiddagen var: Oj, hur kunde ingen ha avslöjat den här nyheten tidigare?
Min andra tanke: Derek Roy, skapligt tungt namn att få in.
Med över 700 NHL-matcher på cv:t har 34-årige Roy visat att han hör hemma på den största scenen i hockeyvärlden. Eller han har i alla fall gjort det. Själv minns jag honom starkast för sina bästa år med Buffalo Sabres i slutet på 2010-talet där han till och med höll ett snitt på över en poäng per match (säsongen 07/08 stod Roy för 81 poäng), och senare gjorde succé för Kanada i VM.
I grunden är han dock ingen poängspruta, och på senare år tycks han ha gått mer och mer mot att bli en skicklig tvåvägscenter som är lika nyttig i egen zon som han kan vara framför offensivt mål. Så man ska inte förvänta sig att Roy ska kompensera för Garrett Roe och Broc Little när det kommer till offensiv produktion. Däremot kan man förvänta sig att han kompenserar för dem på annat sätt.
Som Fredrik Emvall sa här är Derek Roy en spelare som kan ta stort defensivt ansvar och äta upp viktiga boxplayminuter. Han är ingen fysisk jätte – bara 175 centimeter lång – men med sin rutin och inställning tror jag verkligen att han göra sig till en ny publikfavorit i Saab Arena under hösten.
Kanadensisk framfusighet, arbetsmoral och målinstinkter. Kvaliteter som supportrar brukar ha lätt att tycka om.
Visserligen ska man komma ihåg att hans bästa år i karriären var för nästan ett årtionde sen, och det ska bli intressant att se hur den NHL-meriterade spelaren står sig idag, men redan nu skulle jag säga att han blir en av de mest namnkunniga spelarna i SHL. Åtminstone ur ett internationellt perspektiv.
En prestigevärvning av LHC, en krafthandling av Emvall.
För även om Derek Roy måste bevisa sig innan man eventuellt kan tala om ett en lyckad värvning, eller en misslyckad sådan, så lär min andra tanke finnas kvar i huvudet en bra tid framöver. Det här är ett skapligt tungt namn att få in.