Vi satt i trädgården på ett av Visbys många mysiga fik och kollega Holmqvist bad Tony Mårtensson, assisterande LHC-bossen, att säga ett ord om alla säsongens nyförvärv.
– Rasmus Rissanen, sa Holmqvist.
– Fantenberg, sa Mårtensson.
Det säger rätt mycket.
Tittar du på samtliga spelare SHL-hockeyn i fjol och funderar över vem av dem med utgående kontrakt som Linköping HC mest av allt behövde vete sjutton om jag inte fastnat för Rasmus Rissanen.
Nu är finske backen på plats – och spelar mot Luleå.
Om LHC tidigare hade ett riktigt defensivt ankare så finns ett till nu.
Bara jumbon Oskarshamn släppte till fler skott emot sig under förra säsongen. Det kommer inte att hålla en gång till, i synnerhet inte som Marcus Högberg nu tagit flyget över Atlanten. Då måste försvarsspelet stabiliseras.
Rasmus Rissanen kommer inte att göra en massa poäng, men en massa nytta i övrigt. Det är så klart inte optimalt att han av skattemässiga skäl fått träna på egen hand hemma i Finland under sommaren, men jag inbillar mig att det ändå är lättare för en defensiv back att komma in i det än för en offensiv center (vi kan kalla honom Nick Shore).
I synnerhet som han redan kan ligan så väl.
Om så behövs och när det hettar till kan Rissanen och Oscar Fantenberg spela vartannat byte.
Det är ingen dålig trygghet att bära med sig.
Ska man bygga ett lag ska man börja bakifrån.
Det är sen gammalt.
Om jag räknar rätt har totalt 26 finska spelare spelat seriehockey för LHC genom åren och det vore synd att säga att alla har varit succéer. Men inte så att det sticker ut åt något håll. Målvaktsstjärnan Fredrik Norrena toppar säkerligen de allra flestas listor där LHC får hoppas att säsongens nyförvärv Christian Heljanko och Rasmus Rissanen också hamnar högt upp.
Jag skulle säga att de rent av måste göra det.
Till sist:
Noterade att en och annan norröver från reagerade över LHC:s påhitt att bjuda alla som kommer till arenan på snöskoter på fri entré. Herrejösses, hur skitnödigt får det vara? Nu generaliserar jag å det grövsta (och kan dessutom ha fel), men är inte idrottssupportrar rätt ofta rätt lättkränkta?
Det finns väldigt mycket här i världen som man kan uppröras över, men banne mig inte det där.
Så länge det är retfullt och med glimten i ögat…vi borde ha mer av sånt.
Ännu mer känslor behövs – och då kan inte alla vara så förbannat känsliga.