Den 3 januari 1997 var jag på elitseriepremiären som IFK Motala spelade på Zinkensdamm, mitt bland höghusen på Södermalm. Man tog bäst tåget dit, och så tunnelbanan sista biten. Bara några stationer och vips klev man upp i en ny storstadsvärld. Mycket häftigare än den landsortsmiljö där bandyn mest befunnit sig.
Det är i landsorten som bandyn har sitt hjärta, men betydelsen av att Hammarby tog sporten till storstaden ska inte underskattas. Det var stort, det som gjordes då på 1990-talet, och sedan dess har Bajen hängt i, ibland med svårigheter i både lagbygge och anläggningsmässigt, men också med toppar, som alla SM-finaler laget med Jonas Claesson i spetsen spelade och som det berömda SM-guldet 2013 under Magnus Brodén.
Jag glömmer aldrig IFK:s premiärmatch på Zinken. Det blev 2-2, men resultatet kom helt i skymundan av publiken. Bara 2 200 visserligen, men lät som 25 000 enligt liberon Ola Persson. På det följde en rad dueller mellan lagen, det mest minnesvärda kvartsfinalerna 1997 som innehöll allt från Ulf Lundells bandysnack på Motala sporthalls scen till bananregn över Dennis Gustafsson på Zinken och till 13-1 inför 3 500 åskådare i Motala i den avgörande matchen. Det svartnade för Jonas Holgersson då minns jag, Holgersson som i ilska sköt bollen på sin egen målvakt Pasi Inoranta.
Nåväl, 3 500 var en hög publiksiffra. Jag tror IFK:s största om vi bortser från den största haussen några år på 1980-talet.
Nu möts lagen igen i Motala 2021 och nästa kamp på Zinken är 8 februari 2022. En tisdag. Det är läge kanske att samla alla Stockholmsboende Motalamänniskor då igen. Med pubrunda och så mysigaste bandymiljön mitt i.
Hammarby ska ha cred för att klubben lyckats locka publiken, fotbollsfans och andra, till vintersport. Gais lyckades inte på Heden i Göteborg och AIK har ännu inte lyckats heller.
En förklaring är miljön på Zinken, hjärtland för Bajen. Matcher har redan blivit inställda för isproblem och det är alltid risk för dåligt väder utomhus. Men perfekt is i Gubbängens kylskåpshall undviks ändå.
Bajenspelaren David Brodén vill förstås spela inomhus så mycket som möjligt, men hyllar samtidigt Zinken: "Det är en fin tradition, mitt i stan, mitt på Söder, lätt att ta sig dit. Mysigt och riktigt Bajenland. Vi spelar ju i slutändan för att underhålla och för att ge våra supportrar något", resonerar David Brodén.