Det är inte alltid som LHC-tränaren Bert Robertsson och jag är helt överens, men den här gången är vi verkligen det. När det handlar om en striktare bedömning och om att vara mer uppmärksam mot slashingar och andra spelförstörande moment så är det verkligen rätt väg att gå.
Nej, det var inte bättre förr med spelare som mer eller mindre satte i system att ha klubban uppe vid handskarna och slå.
Det gynnar möjligen en och annan försvarare, men det gynnar definitivt inte en offensivare och bättre ishockey.
Nu har spelare, ledare och domare faktiskt gemensamt kommit fram till den här linjen och då gäller att vare sig backa från eller gnälla på den. Det kommer att bli en eller annan tvåminutare för mycket så här till en början, men då får det vara så. Hellre det än tvärtom. Det är bara att anpassa sig.
Det var i premiären någon utvisning som inte alla förstod så mycket av, men tittade du på reprisen såg du att klubban faktiskt var där den inte ska vara. Nu hoppas jag bara att spelarna snabbt lär sig vad som gäller – och att domarna är konsekventa nog att hålla fast vid sin linje. Det kommer att krävas mod för det också, men förhoppningsvis blir det den här gången inte så att bedömningen svajar för mycket och att det efter fem omgångar är som vanligt igen.
Om det går i NHL måste det gå i SHL också. Med disciplin från spelarna och med styrka från domarna att hålla fast. Då är det rätt väg att gå. Då kommer det att bli roligare i framtiden när alla anpassat sig.
Jag minns att LHC-ikonen Magnus Johansson uttryckte det bra för rätt många år sedan nu:
– Vad är det för underhållning med att slå någon över armarna?
Många undrade var Linköpings HC stod inför premiären mot Rögle. Många undrar nog fortfarande. Alla som blev så mycket klokare räcker upp en hand.
Jag blev det inte.
Det fanns delar som var helt okej, men det var inte bra nog. Det blev 4–6-förlust och jag kommer inte ifrån känslan att Rögle faktiskt inte var bättre än att LHC kunde ha haft poäng med sig härifrån. Abbottarnas gäng hade spetsen som Robertssons saknade, gjorde färre misstag och fler mål i numerära överlägen. Överhuvudtaget var LHC för naivt, för lätt att såra och sex insläppta mål duger inte någonstans.
Det är inte hållbart.
Så saker behöver rättas till, definitivt är det så, men det är en match avklarad.
Det är 51 kvar.
Det är andra året med Bert Robertsson i båset för att förändra kulturen och som jag varit inne på tidigare: sådana här förändringar tar tid. Det handlar om att skapa en vana att vinna och att prestera på hög nivå kväll eller kväll. Där har inte LHC varit på rätt många år nu.
Det som har hänt under de senaste åren med missat slutspel får inte hända igen.
Problemet?
Det kan hända igen.
Ekonomiskt finns definitivt inget utrymme för att misslyckas, med kvartsfinal i budget och en säsong där ingen vet om publik ens får komma in.
Kravet blir att vara bland de åtta bästa i vår. Det är bara att titta i den egna budgeten för att förstå det och då inbillar jag mig att starten blir enormt viktig. Flera förluster och det finns risk för växande tvivel och till och med pysande missnöje. Vad som händer under de första veckorna kan sätta sin prägel på hela säsongen. Att snabbt komma tillbaka och vinna mot Växjö på lördag blir av största betydelse.
Två saker till:
Inte ens 14 minuters speltid för Jonas Junland. Så får du inte ut mesta möjliga av lagkaptenen.
Jag tar för givet att Jussi Rynnäs startar i målet nästa match.