Efter förra veckans besked (nåja) från regeringen i den brinnande publikfrågan skrev jag spontant på twitter: ”Borde inte starten i SHL skjutas fram i två veckor? Jag tycker det. Borde definitivt gå att lösa. Om man vill. Ser inte vem som inte skulle tjäna på det.”
Nu när jag har tänkt efter före – det är inte så dumt ibland – står jag fast vid det jag skrev då, men känner mig inte riktigt lika bestämd. Anledningarna är framförallt två. Det kommer inledningsvis bara finnas plats för säsongskortsinnehavare och de pengarna har redan nått klubbarnas konton. Så ekonomiskt finns trots allt inte så mycket att tjäna.
Och efter att ha lyssnat på och surrat lite med diverse hockeyfolk blir det med de nya riktlinjerna färre åskådare än vad åtminstone jag tänkte från början. Med enbart sittplats och med två meters avstånd är bedömningen att det i Saab arena skulle finnas plats för runt 1 500 åskådare.
Av 8 300.
Inte mer än så.
Men ändå.
Varför ha så bråttom när det med lite omplanering och is i magen blir både roligare och mer rättvist?
På torsdag samlas SHL-klubbarna för ett sedan tidigare extrainsatt ägarmöte och då hoppas jag att beslutet tas att vänta några veckor. Det blir en del merarbete, men inget orimligt och programmet är nog luftigt för ett något tätare matchande i vinter. Dessutom vet ingen vad som i coronavirusets fotspår händer med säsongens landslagsturneringar.
Beskedet i förra veckan var ett viktigt steg på vägen mot vad som kan betraktas som normalt, men utan att vara någon som helst expert på området säger magkänslan att full publikkapacitet. . .nej, det har vi inte förrän tidigast nästa höst. Men uppfylls alla krav behöver bland andra Linköping HC inte spela hockey inför tomma läktare när september blivit oktober och låt oss börja där.
Det är i alla fall en start.
Nu är det folkhälsomyndigheten som bestämmer och ska komma med ett maxtak. Rimligen borde det handla om någon procentsats beroende på arenans storlek. Allt annat blir orimligt. Det är en väldig skillnad på Friends arena i Solna och Be-Ge Hockeycenter i Oskarshamn och jag utgår från att det tas med i beräkningen.
Sen är det en annan sak att jag inte avundas klubbarna med det merarbete som nu måste göras. Det ska hittas nya funktionärer och vakter för att se till att allt sköts som det ska och det ska inte minst tas beslut om vilka som får gå på matcherna. Att exempelvis de knappt 3 000 som köpt säsongskort till Saab arena ges förtur känns givet, men vad göra om inte ens hälften släpps in? Vilka får chansen då? Och nog måste väl ändå de från en och samma familj få sitta närmare än två meter från varandra?
Eller vad säger ni, Tegnell & Co?