Med tanke på Yuka Momikis sena kvittering går förstås att säga att oavgjort var mer av en vunnen än två förlorade poäng för LFC i guldstriden. Men jag vet inte. Det var en vass allsvensk match, men jag kommer inte från känslan av att segerchansen delvis kastades bort redan före paus.
Vart tog kaxigheten vägen?
Jag vet att det fanns taktiska förklaringar till att LFC låg så lågt, men följden blev att det blev för passivt och baktungt, för långt mellan lagdelarna och en massa tappade bollar på egen planhalva. Med ett par tunga sommartapp, med nyckelspelaren Julia Roddar avstängd fanns verkligen alla chanser i världen för LFC att åka upp till Söder och skaffa sig guldläge i toppstriden.
Nu blev det inte så.
Ska du vinna guld räcker det inte med att göra en bra halvlek.
Det har varit för mycket av den varan på slutet.
Bortsett från 45 bedårande minuter mot Piteå har det inte varit riktigt samma flärd och fart som före sommaren.
Å andra sidan:
Mer sammanhållet, mer svårslaget och inte lika straffat mot bättre motstånd.
AJ (Anders Jacobson) har ersatt AJ (Andrée Jeglertz) som tränare och det krävs inga steg 4-utbildningar eller högskolepoäng i fotbollskunskap för att se att det har försökts få till en större taktisk flexibilitet. Jag kan gilla det, jag förstår tanken den här gången också, men nu blev det för mycket med handbromsen i.
"Vi är ett Linköping som vi inte ska vara i första halvlek. Vi gick ned väldigt lågt och där är vi inte som bäst. Vi ska upp och jaga skiten ur dom", grymtade Stina Lennartsson i tv-intervjun efteråt.
Positionerna flyttades upp, då såg det betydligt bättre ut och plötsligt dök kvitteringsläget upp för Yuka Momiki, som efter två missade chanser utnyttjade sin tredje. Sen är frågan om inte Emma Lennartsson – som gjorde ett bra inhopp på en ovan position och borde ha spelat sig tillbaka till startelvan – hade allra bästa läget dessförinnan.
Lika på ett var till slut ganska logiskt och innebar mest av allt att Häcken nu har ett jätteläge att rycka. Åtminstone tillfälligt. LFC hade behövt vinna för att kännas som en riktig utmanare, men kan å andra sidan säkra en Champions league-plats med en vinst mot hopplösa jumbon Kalmar i nästa omgång.
Det är inte heller kattskit.
Blir det inte seger där ska jag ställa bilen och gå...nej, det ska jag inte.
Men seger blir det och på sitt sätt är det till och med viktigare att komma trea än etta, om ni förstår vad jag menar. En andraplats, för att slippa första kvalsteget, skulle vara ännu bättre.