Det är slutet av september. Nyss var det 30 grader ute och ämnet är ishockey. Så varför inte smyga sig på säsongsstarten från den soliga sidan?
Det blev 3–2 för LHC i premiären mot Brynäs och även om Christian Heljanko, Oscar Fantenberg och Robin Kovacs var bra så var publiken allra bäst.
Wow, vilket drag. Wow, vilken stämning.
Utsålt sedan länge och lördagsmys som verkligen levde upp till epitetet. Det märktes verkligen att Linköping hade väntat.
När det var ett sådant här drag på en premiär i Saab arena senast?
Sjutton vet om det har varit det.
Den här typen av publikfest upplever man sällan i september. Det var underhållning svår att inte tycka om.
– Jag tror aldrig att jag har varit med om en fullsatt premiär här, sa Klas Östman, tränaren.
– Sveriges bästa publik, sa Carl-Johan Stålhammar, klubbdirektören.
Så: grattis, Linköping. Det gjorde ni bra. Sträck på er alla ni som tillbringade den här tidiga lördagskvällen i stans hockeytempel. Med sådant här stöd är det mycket som är möjligt. Det går förstås inte att det alltid ska vara sådant här drag, men tänk om det oftare var det. Nu blir det till att börja med en utmaning att komma i närheten mot Luleå på torsdag.
Känslan av ett nytt och starkare LHC växte fram förra vintern. Det var ett sjumilakliv framåt, men efter några sköna rysarmatcher släckte mästarlaget Skellefteå alla ljuva drömmar om ett långt och lyckligt slutspel och på något sätt blev det ändå en läxa att lära. Vi är på rätt väg på vår nystartade resa, men vi är inte framme. Än.
Premiären behöver inte säga ett dugg om hur en säsong ska sluta, men med tanke på den halvdana sommaren inbillar jag mig att det var sällsynt viktigt med den här starten. Det finns mycket som kan bli bättre, inte minst spelet fem mot fyra´och förmågan att stänga ned en match i slutet utan att bli knäsvaga.
Men jag gillade verkligen andra periodens intensitet och aggressivitet, seger blev det och det var egentligen det enda som betydde något.
Med tre raka hemmamatcher finns chansen till en flygande start och tre snabba poäng in måste ge en boost för självförtroendet. Och inte minst: en med beröm godkänd debut för ovannämnde Heljanko som var så bra som han måste fortsätta att vara om det här ska sluta lyckligt.
Ta det för vad det är när det kommer från en magkänsla uppbyggd av alldeles för mycket hamburgare och andra godsaker, men jag säger att LHC blir femma i år. Trots att flera andra klubbar också rustat och ser vassare ut. På papperet är det bästa laget på nästan tio år. Våren 2016 fanns chansen till serieseger (!) in i sista omgången innan det på ett brutalt sätt tog stopp direkt i slutspelet.
Då fanns offensiva stjärnor som Broc Little, Garett Roe, Andrew Gordon och ett knippe till.
Nu heter de Ty Rattie, Robin Kovacs och – Broc Little.
Om det nu är sista säsongen för amerikanen önskar jag honom ett lyckligt slut.
Några saker till:
Så mycket Robin Kovacs älskade läget när han skickades in för att göra 2–1 på straff. Har skrivit det tidigare och tror verkligen att underhållaren kan bli en hit i Linköping.
Så bra Oscar Fantenberg var. Matchens gigant. Han får inte gå sönder. Får inte.
Så mycket publikfavorit Adam Hofbauer kan bli i vinter. Hofbauer-bingo, någon?