Det var en otroligt härlig hockeykänsla som spred sig i kroppen av att vandra från resecentrum till arenan inför Malmö-matchen. På bussarna vajade LHC-flaggorna i vinden och runt omkring var det supportrar med glada miner. Det luktade verkligen hockey och den känslan är något som har saknats i den här staden ett bra tag. Jag började fundera på hur det från den ena matchen till den andra kan vara så annorlunda.
Svaret är: annandagshockey.
Det är helt otroligt att det är nio år sedan det spelades SHL-hockey i Linköping på annandagen. Den här matchen om något borde väl vara en signal över att man borde kämpa mer från klubbens sida med att få till annandagsmatcher på hemmaplan – i alla fall oftare än vart nionde år.
Väl i arenan möttes jag av en annan positiv överraskning. Kedjorna hade kastats om ordentligt och nya spelare fick sitta på läktaren den här gången. Mest förvånad var jag över att Adam Helewka stod utanför laget denna kväll. Ju mer jag tänkte på det desto mer tyckte jag dock att det var ett bra beslut. Gruppen behöver ny energi och om Mikael Frycklund någon gång ska få en ärlig chans är det i en kedja högre upp han borde testas. För mig har det varit ett mysterium varför han inte fått spela mer tidigare. Visst, han spelar inte boxplay eller powerplay. Men i spelet fem mot fem har han verkligen tillfört med sitt lugn med pucken. Min förhoppning var att få se honom växa in i SHL-kostymen under säsongens gång. Det är dock svårt att göra om man inte får förtroendet fullt ut.
Axel Ottosson är en talangfull spelare som har mycket potential i sitt spel. Den fysiska biten med att kunna bryta in ordentligt mot mål finns dock inte riktigt där än. Enligt min mening behöver han ytterligare en försäsongsträning för att bygga upp sig innan han kommer kunna bli en tongivande spelare SHL.
Filip Karlsson har blandat och givit. Vissa matcher är han riktigt bra och andra matcher är han osynlig. Även här var det dags att skicka en signal över att han måste bli jämnare i sitt spel för att få speltid.
Helt klart är det bra signaler som skickas från ledarteamet. Det räckte inte hela vägen till tre poäng, men var ett steg i rätt riktning.
Sist men inte minst måste jag höja William Worge Kreü. Oj, oj, oj vilka kliv han tagit. En av de yngsta på isen men tar ingen skit från någon. Han kommer bli en riktig publikfavorit. . . om han inte redan är det.