Cykelfesten är över. I alla fall för nu. Mer kommer innan året är slut i den allt hetare cykelstaden Motala. Som SM-uppdaterade 1572 MTB challenge i början av augusti och som nya Vättern bike games på Dunteberget i början av oktober.
I väntan på nya lopp som kommer kan vi sammanfatta statusen för Vätternrundans huvudpaljett av lopp som varit de senaste veckorna. Huvudspaningen är att tempot ökar. Farten höjs och det blir allt mer tävling i det som kallas motionslopp. Åtminstone tävlas det i tid och mot sig själv hos många, även om det inte finns placeringar.
Vätternrundan hävdar envetet att det är motionslopp och inget annat, inte minst för säkerhetens skull. Det finns heller inte tillstånd för något annat än motion på motionsloppens banor. Så det är viktigt att hålla kvar den attityden.
Ändå går det tydligt att se att arrangören själv bejakar den ökande "tävlingshetsen" och de höjda hastigheterna. Bland annat genom att ha så kallade subgrupper som startar på speciella tider.
Jag förstår att Vätternrundan vill gå med den nya tiden där det är fler och fler "idrottare" som startar och genomför Vätternrundan. Det är färre och färre gammaldags motionärer som bara vill ha en tillbakalutad resa runt sjön.
Jag kan inte kritisera det som Vätternrundan gör. Jag har genom åren sällan hört någon deltagare kritisera arrangemanget, det är hyllningar rakt igenom bland de som är med. I år har invånarna i värdstaden Motala också hörts betydligt mer positivt. Kanske beroende på smartare avspärrningar i centrum, och mer aktiviteter för vanligt folk i Stadsparken och på torget.
I år var det verkligen en fest för alla.
Utan tvekan är det så att cykelfesten ska vara kvar i centrum. Det är mycket festligare än att ha det på Vintergatan som förr.
Sedan gäller det för Vätternrundan att aldrig slå sig till ro, utan hela tiden jobba inför varje årgång av cykelveckan. Det är många som är förstagångsåkare varje år, det finns gott om mer plats i förloppen Tjejvättern och Halvvättern, och Vätternrundan har väldigt bra draghjälp av klassikern. Det gäller att se till att klassikern är fortsatt populär, annars skulle cykelloppet dras med i den nedgången.
Jag gick runt i både startområde och målområde i helgen och tog intryck. Anders Lindén från Örebro gjorde sin 27:e runda och håller cykeln som det roligaste av klassikerloppen. I Vätternrundan är höjdaren att motionärer och elit åker tillsammans, i Vasaloppet ser aldrig motionärerna eliten.
"Du ser alla typer av människor i Vätternrundan", sade Lindén som vittnade om att det över tid blivit mycket mer stress i loppet, många fler är intresserade av sin tid mer än att bara komma runt.
Jörgen Nilsson från Tollarp i Skåne gjorde nu sin tionde runda och han har utvecklats från att bara vilja rulla runt till att nu vara en elitmotionär som svischar runt på 8.47. Jörgen hyllade eventet som han också tycker utvecklats under ett decennium. "Det är jättefint upplagt allting, en helhetsupplevelse nu med allt som finns i parken", sade skåningen.
Motalakillen Henrik Stigh berättade om sin 14:e runda att han trots allt ser gemenskapen som det viktigaste att ta med sig. Trots att farten ökar. "Det är när det är bra väder som folk kör lite för fort", berättade han.
Det är så 30 mil på cykel 2017 kan sammanfattas. Gemenskap i allt högre tempo. Inget tyder på en fartsänkning de närmaste åren.