I en lokal fotboll där vi är många som är urlessa på dåliga relationer mellan olika klubbar, olika lag och olika läger, och där vi är många som är trötta på framför allt ledare som inte kan samarbeta och som motverkar varandra, var det väldigt välkommet och fint att se det som hände i Motala sporthall på lördagskvällen.
Jag tänker då i första hand på det som hände på läktaren. För när nya föreningen och laget Dribbla United efter att själv blivit utslaget i kvartsfinal stannade kvar och gjorde festen och stämningen, det gav gåshud och gjorde mig nästan tårögd där jag stod på kommentatorshyllan och gjorde livesändning.
Dribbla bildade en jättestor röststark hejarklack som bar fram Motala AIF:s herrar och även andra lag resten av kvällen.
Ett Motalalag som stöttar och hejar fram ett annat, ja, det är precis det som vi vill se i Motalafotbollen. Jag ser framför mig att det skulle kunna ske även utomhus på Idrottsparken. Vilka fotbollsfester det skulle kunna bli i stan igen.
Dribbla United är något nytt som väcker känslor, precis så som IFK Motalas rosa lag provocerade när det var nytt. Men det är det som behövs, nya sätt att vara och nya sätt att tänka för att allt ska leva vidare livskraftigt.
Om Dribblas passion kan sprida sig till både andra lag och dra med sig mer publik, då kan Motala ha något på gång nu när mycket positivt händer även i Maif på både herr- och damsidan.
Turneringens match var Motala AIF:s Rör på den i semifinal mot Ektorp från Norrköping. 3–3 vid full tid efter högt tempo och ett fantastiskt mål av glödhete André Rako. Sedan en olidligt spännande sudden death, där Simon Karlsson avgjorde, tillsammans med samme Rako.
André Rako var turneringens spelare för mig, i konkurrens med nummer 10 i slutsegrande IFK Nyköping, Enis Ahmetovic som var en mycket spelskicklig spelare i ett spelskickligt lag.
På damsidan tog Stockholmslaget Falcao och dess lirare futsal i Motala till en ny nivå. Det var flera "Venera Rexhi" i det laget. Bara att gratulera till en rättvis seger.
Arrangerande Boren hade både herrlag och damlag långt framme i cupen och håller sakta på att föryngra arrangörsstaben. Madeleine Andersson skolas in som ny general i stället för Thomas Samuelsson.
Boren vågar testa nytt, vilket den nya klassen för lägre herrlag är ett bevis för. Men det behövs skruvas lite på det, tror jag. Även om alla nyheter måste ges tid att sätta sig. Publiken har gått ned de första dagarna, och det är först den sista dagen som BFC är riktigt hett numera. Mer tror jag inte man kan begära i dag när all livesport är svårt att locka publik till.
Jag tror att det är rätt att ha alla finaler samma kväll, trots allt. Det är slutkvällen som gör turneringen. Den dagen står sig som en av Motalaidrottens allra roligaste dagar på året.
Jag tackar arrangören, spelare, ledare, Maif C och Dribbla-klacken för underhållningen och längtar redan till nästa års turnering.