LÄS MER: Svensk mästare klar för IFK
I stort sett hela laget som så oväntat nådde SM-kvartsfinal för ett par månader sedan har stannat kvar i IFK Motala. Trots allt snack om att hallar skulle göra att en hel drös spelare skulle dra så har i stort sett alla stannat. Det är ett gott betyg och visar att bra spelare trivs med varandra, trivs på orten och trivs med tränaren och klubben.
Jag skrev häromdagen på sociala medier att jag med det såg en klar parallell till 1980-talet, där laget IFK nu bara behövde kryddas med en stjärna, likt Mikael Arvidsson som köptes in från Villa och som gav klubben det där SM-guldet 1987. Det är möjligt att jag är naiv, och att det är drömmar och fantasier att jag tror att IFK skulle kunna göra en sådan storvärvning även 2019. Jag kanske inte förstår nånting, men i min värld är Motala en större ort än de flesta andra bandyorter, platser som Lidköping, Vetlanda, Vänersborg, Edsbyn, Sandviken, Söderhamn och Bollnäs. Motala har fler invånare än samtliga dessa, varför skulle det då inte kunna mobiliseras resurser till en storvärvning? Typ om det fixas jobb, någon går in och punktsponsrar, eller någon i IFK kanske känner någon som kan locka med en nytändning på ny plats.
Nåväl, den ”Mikael Arvidsson” som jag menar verkar inte komma. Inte just nu i alla fall. Men Anders Persson kommer, en stabil rutinerad krigare från Tellus. Inget jättenamn, men en klart okej värvning. Jag har länge hört det pratas väl om honom, särskilt när IFK alltid haft så svårt mot Tellus. IFK får in rutin från större sammanhang här.
Mångsidige Persson blir en bra ytterligare kugge i IFK:s lagmaskin, den maskin som kommer att ha lite att leva upp till nästa vinter. Att gå till kvartsfinal i år var nästan att överprestera, det ska vi komma ihåg. Det är den måttstocken som IFK ska svara upp till. IFK kan mycket väl göra det lika bra igen, men det blir högre förväntningar på förhand den här gången, och det är inte alltid ett tacksamt läge.