Efter fredagens chockbesked (som kändes som ett april-skämt innan förklaringen) att Sofie Bredgaard lämnat Linköping FC för Rosengård av personliga skäl, var frågan hur LFC skulle ta sig an bortamötet mot Eskilstuna.
Svaret var glasklart: LFC som har mer bredd i år stod för en strålande insats på söndagseftermiddagen. Laget var bättre än Eskilstuna på allt under matchen.
Yuka Momiki hade förflyttats till Sofie Bredgaards position och gjorde det klart godkänt.
Mötena lagen emellan har senaste åren varit målsnåla och uddamålet har fällt avgörandet. Den här gången kunde LFC komfortabelt bryta den trenden med bud på mer. Amalie Vangsgaard dunkade näven i plastmattan efter en straffsituation i första halvlek, och hon lyckades rycka sig loss till flera chanser. Riktigt viktigt för henne att tillslut få näta i andra halvlek. Kan hon fortsätta rycka sig loss till lägen i straffområdet och hitta precisionen i skottögonblicket kan det bli en hel del mål från hennes fötter.
För en obotlig Kent-fantast så var inramningen med Eskilstunas musikaliska stolthet en härlig touch. Bland annat bjöd en trubadur på Kent-låten "Socker" i halvtid. Det är kul när lokala lag tar tillvara på lokal kultur. Precis som LHC i hockeyn tagit tillvara på Lars Winnerbäck, så skulle det vara härligt om LFC också körde mer Linköpings-kopplad musik på arenan.
Med rockbandet Ghost i högtalarna så kan det inte bli annat än Rock'n'roll på plan.