En dyster säsong för Motala AIF kan börja sammanfattas. Det är en klen tröst att laget spelat tillräckligt bra för ettan. När laget inte räckt till i straffområdena och missat framåt och gjort misstag bakåt så har man ändå inte varit tillräckligt bra. Det har varit en röd tråd genom året, Maif har inte haft kraften, udden, för att vinna. Framför allt är det rutin och storlek som saknats. Det är ett misslyckande för både ledare och spelare att det inte tagits fler poäng.
Det är ett svårt läge nu som Maifledningen måste fejsa. Det är tunt underifrån med en mager akademi just nu, och det är tunt ekonomiskt efter en coronapandemi som inte är över än.
Många spelare har kontrakt nästa år och Christer Persson, tränaren, har kontrakt även 2021. Men det betyder förstås inte att de säkert blir kvar, varken spelarna eller Persson. En rad Maifmänniskor, de är unga och de är ambitiösa, borde vara attraktiva för fotbolls-Sverige, kan man tycka. Men då borde Maif också kunna ta bra betalt. Samtidigt har både spelare och ledare misslyckats i år så de kanske inte är så heta byten ändå. Vi ska komma ihåg att pandemin slagit hårt mot de flesta, vilket samtidigt kan rädda Maif från att bli söndervärvat.
Persson själv ville i besvikelsen på lördagen varken säga bu eller bä om framtiden, och inte spelarna heller.
Men helt klart finns det oros-scenarion, att Maif kan falla tungt. Jag utgår från att Maifledningen varit i gång och jobbat ett tag för att fallet ska bli mjukt och att det kan skapas något bra i tvåan nästa år. Att det redan finns en stomme att lita på. Men som sagt, det är osäkra tider.