Det kan tyckas meningslöst att köra en grundserie som sedan inte gäller något när alla inblandade går till slutspel. Men i speedway är sällan något meningslöst. I speedway går det alltid att hitta nerv i detaljer i en tävling och även om det är en devalverad "Bauhausliga" som elitserien i år handlar om så märks det lång väg att det alltid gäller något. Lagledarna vill vinna med sina lag och förarna vill vinna både för sig själva och sina lag.
Piraternas förlust mot Rospiggarna var inte mycket att säga om. I speedway som lagsport har Piraterna inte tillräckligt många bra poängplockare. Så har det varit i år hittills. Nye Thomas Jörgensen levererade litegrann, men inte tillräckligt mycket och än en gång var Peter Kildemand och Jonas Davidsson för ensamma.
Davidsson ska ha stor cred för sin klockrena körning och för den sevärda omkörningen av Tomas H Jonasson på slutvarvet i heat 12. Lagledaren Daniel Davidsson erkände leende efteråt att han är imponerad, och överraskad, att brorsan kör så bra i år.
En blomma från mig också till en av gästerna, Daniel Henderson, som efteråt sade sig ha gjort sitt livs bästa tävling. Sånt är kul att höra och på det viset var det en historisk kväll. Jag minns att vi raljerade över Hendersons oförmåga när han kom från isracingen till Piraterna för några år sedan. Men nu fick han visa upp sig som en helt annan förare i bortatröja.
Slutligen: Som utomstående känns det som att Piraterna och Motala kommun måste börja spela i samma lag. Det har inte känts så de senaste dagarna. Det är svagt av båda parter att inte få till ett hyresavtal. Medling, nu!