Första försäsongsmatchen visade upp trötta ben från LHC:s sida. Precis som det brukar vara den här tiden på året så syntes det också ett lag som letar efter en identitet inför den stundande SHL-säsongen. Spelmässigt är det nog inte mycket från den här matchen som man kan dra några större växlar av. Det var stundtals väldigt ostrukturerat och virrigt och i kombination med de tunga kropparna var det inte direkt någon glänsande hockey. Dock fanns det flera delar att bygga vidare på, framför allt individuellt, som bådar gott inför framtiden.
Max Lindroth ser ut att ha växt till sig under försäsongen. Om han får sig ett riktigt lyft i år kan han kanske bli ett av de vassaste "nyförvärven" på isen. Det finns mycket hockey i den killen och det ser också ut som han är på rätt väg. Jonas Holös ser lika stabil ut som förra säsongen och Markus Ljungh visar upp en attityd och ett ledarskap som kommer bli nyttigt. Dessutom syns det tydligt att han och Patrik Lundh har kemi sedan tidigare. Några matcher till och sen kan nog den duon bli ett bra vapen offensivt.
Mest av allt känns den finska tonen i LHC spännande. Niko Ojamäkis ögon lyste när han tog klivet ut på isen och det är alltid kul att se någon som har eld under skridskorna – men också eld i ögonen. Filip Berglund och Petteri Nikkilä fungerade bra ihop som backpar och det ska bli spännande att få se vad Oula Palve kan uträtta när han väl fått dra på sig LHC-tröjan.
Dessutom: Roligt att det var heta känslor på isen trots att det var en försäsongsmatch i början på augusti.