Om inte om hade varit hade jag haft nummer tre på ryggen, varit mittback bredvid Virgil van Dijk och hyllad hjälte på Anfield Road i Liverpool. Om jag varit sportchef i ishockeyvärlden (lika osannolikt, jag vet) och fått välja en SHL-spelare att förstärka mitt lag med så hade jag valt Linus Johansson i Färjestad. Snacka om att leda sitt lag. Inte så flashig, men så nyttig och så som han brinner.
Hela tiden. Wow.
Nu väntar SM-final mot Luleå och det kan bli riktigt kul med två lag som gör vad som krävs för att vinna. Jag tror att Luleå gör det. Där finns en svårslagen cynism och en konsekvens. Klas Östman, LHC-tränaren, sa så här för ett tag sedan:
”Färjestad ser bra och fysiskt ut, men har spelat så här i ett par månader och framförallt i slutspelet. Luleå spelar så här hela tiden.”
Att se Adam Ginning är fantastiskt. Tänk att det är samma spelare som under senaste (?) säsongen i Linköping halkade omkring, lånades ut till Vita Hästen och stundtals knappt fick spela. Där har ni ytterligare en spelare som lämnat LHC, fått förtroende och det stora genombrottet någon annanstans.
Nu ska Linköpingskillen spela SM-final.
I Färjestads förstafemma.
Vem hade trott det?
Peter Jakobsson fick sparken som sportchef i vintras, men ingen kan säga annat än att det är han som har byggt det här laget och det borde även ge LHC-fansen ett ökat hopp. Om det – med en betydligt tjockare plånbok, det ska sägas – kan byggas så här i Karlstad visar Jakobsson att där finns ett kontaktnät och fingertoppskänsla som kan komma till sin rätt även i Linköping.