Exakt hur mycket kan det gå emot i en och samma match? Tja, ni kan ju fråga LHC efter 2–3-förlusten mot Djurgården på Hovet. Dubbla skott i ribban innan matchen knappt hunnit börja. Missade frilägen. Godkänt mål bakåt efter videobedömning. Underkänt mål framåt efter videobedömning (och det kan banne mig inte ha varit mer än en halv millimeter som skiljde). Möjligen utebliven straff för kastad klubba alldeles i slutet.
Det var mörka ögon på Bert Robertsson på presskonferensen och tränaren hävdade bestämt att det borde ha blivit straff när Djurgårdsmålvakten Niklas Svedberg tappade (?) klubban när Broc Little kom fri och sköt över. Little själv hade ingen aning.
Tittar du på tv-bilderna ser det ut som en bedömningsfråga och då är det klart att det gick LHC emot.
Allt annat gjorde ju det också.
Det är så typiskt för ett lag i botten.
På något sätt var det en match som sa mycket om hela LHC:s säsong.
Som när det krävdes videokoll för att se om hemmalaget tagit ledningen och det ånyo blev tjafs om regler som ingen riktigt tycks förstå. I min värld ska det där vara mål alla dagar i veckan, men eftersom nu läget är som det är borde man göra det enkelt för sig och bestämma att utespelare inte får befinna sig i målgården. Punkt. Då blir det svart eller vitt och behöver inte bli dessa ständiga diskussioner.
Samtidigt skrällde Oskarshamn mot Frölunda och efter hemska nio raka förluster är därmed LHC för första gången på länge nere på kvalplats. Man kan säga att det slagit i botten och att det från och med nu bara kan gå ett håll.
På många sätt var det faktiskt ett steg framåt och mycket som var bra mot Djurgården. Inte minst styrkan att komma tillbaka när det inte fanns något att förlora. Utmaningen nu blir att spela på samma sätt i ledning och att våga även då. Det och att för omväxlings skull göra tre mål i en och samma match.
Det räcker uppenbarligen inte med två.
Troliga långtidsskadan på Andrew Gordon är ännu en käftsmäll och innebär att Niklas Persson, general managern, ytterligare behöver intensifiera jakten på att förstärka laget. Kom till skott med Jonas Junland (även om han inte kan vara på plats förrän om några veckor) och hitta en målskytt/ersättare till Gordon och gör det så fort det bara går.
Det är ett tufft jobb på en krympande marknad, men det måste göras.
Sparka Bert Robertsson?
Absolut inte.
Det vore bara dumt och så vitt jag förstår är det inte heller aktuellt. Helt rätt. Tränaren har naturligtvis ett stort ansvar för att under så lång tid inte ha hittat ett fungerande spel, men är det någon som tycks stå stadigt och behålla lugnet när det blåser emot så är det han.
Det är inte där problemet sitter. Viktigast just nu är att stärka laget. Det handlar om att få fler spelare av hög klass, men lika mycket om att få in ny energi och några som inte är märkta av vinterns vandring i mörker. Jag har pratat med flera spelare som berättat vad exempelvis Kent McDonell betydde när han kom in för ett antal år sedan. Med sitt sätt att spela, men ännu mer med sitt sätt att vara.
Man kan leta hur många förklaringar som helst till varför det har gått som det har gjort i vinter. Man kan prata om individuella misstag, otäcka hjärnspöken, felaktiga domslut, bristfällig coachning och små marginaler.
Men mer än något annat handlar det om att laget inte varit tillräckligt bra.
Det är loservarning att leta ursäkter och bortförklaringar. Bra spelare hittar sätt att vinna. Inte lika bra spelare gör det inte lika ofta. Det har på slutet varit så tydligt att det blivit en mental fråga med en rädsla att förlora som med råge varit större än modet att vinna.
Det är inte alls konstigt. Det är mänskligt.
LHC måste komma över det och enda sättet är att vinna matcher.
Så enkelt är det.
Och så svårt.