Jag ska inte på något sätt påstå att jag har full koll på det finstilta och alla regler i hockeybokens ABC. Men att Markus Ljunghs sena 4–3-mål mot Modo dömdes bort…jag kan verkligen inte fatta det. Om nu domarna tagit rätt beslut efter att ha tittat på femtioelva repriser i båset är det banne mig fel på reglerna.
Ofattbart att det där målet underkänns.
Nog för att målvakterna ska skyddas och att målgården är ”deras” område.
Men någon måtta får det väl ändå vara?
Broc Little driver absolut hårt på mål, vilket är precis vad han ska göra, Lassi Lehtinen kastar ut sin klubba och fastnar i LHC-forwarden. Vad ska Little göra i det läget? Sluta att gå på mål? Stanna och be om ursäkt? Det kan väl i övrigt inte ha funnits en enda människa i hela Örnsköldsvik som ens tänkte tanken på bortdömt mål.
Säger det igen:
Mycket möjligt att domarna Christoffer Holm och Mattias Enroth gjorde rätt.
Men då är det dags att skriva om reglerna.
I intervju efter intervju har LHC:s sportchef Peter Jakobsson pratat om sin besvikelse, om att han saknat passion och engagemang och att han kräver bättring.
Om någon lyssnat?
I en period såg det inte så ut.
Det har varit för många dåliga perioder under den här hösten, men frågan är om inte den första mot Modo tog priset.
Jösses, så dåligt. Jösses, så oengagerat.
”Vi kan snacka hur mycket som helst men syns det inte på isen så är det ju bara en massa tomma ord”, sa ovannämnde Jakobsson till klubbens hemsida häromdagen och det var just så det kändes.
Som tomma ord.
Nu blev det bättre (allt annat var omöjligt) och till slut två poäng efter en vändning i en hockeymatch utan styrsel som länge var av mycket låg kvalitet.
Det var ett minst sagt välbehövligt trendbrott och jag skulle säga att det var fjärdekedjan som visade vägen.
Allra bäst: Johan Johnsson som svarade för tre assists och var utmärkt både framåt och bakåt.
Den positive konstaterar att det är mycket kvar, att det efter den tuffa hösten kommer att bli bättre, att det är så många lag inblandade och att det inte är mycket som skiljer för att ta sig uppåt.
Men.
Det största felet man kan göra är att prata om det som tillfälligheter.
Det är det inte.
Nu blev det ändå en seger – och på torsdag finns chansen att för första gången sedan i februari vinna två matcher i rad. Det är det som vi kan kräva av detta LHC framöver. Att vilja och vinna mer än bara ibland.
Annars blir det bara – tomma ord.