Per Bergsten: Ett misslyckande – har LHC någon gång haft så långt till toppen?

Nu ser jag hur det blir förlust (1–3) i tredje SM-kvartsfinalen mot Frölunda, säsongen är över innan det roliga ens har börjat och jag funderar över om LHC någon gång haft lika långt till toppen som nu.

Det vete sjutton.

Med 49 poäng på 36 matcher blev det en sjundeplats i tabellen och det säger det mesta om var man befinner sig. Nu har det fem gånger på sex år tagit stopp i kvartsfinal. Det är möjligen smärtsamt att erkänna, men LHC har inte varit ett topplag på länge nu.

Att förlora mot Frölunda är inget misslyckande. Men säsongen är det. Igen. Inte minst som publikintresset är lägre än lågt och vad jag hör är varje hemmamatch en förlustaffär på uppemot 20 000 kronor.

Har skrivit det tidigare: det är dags att tänka om och börja om. Satsa yngre, satsa mer lokalt och skulle det innebära att man tillfälligt hamnar ännu längre från toppen…då får det vara så. Som det är nu är det ändå för få som bryr sig.

Det snackades mycket om gnissel i spelartruppen i fjol, men har inte alls hörts lika mycket negativt i vinter. Å andra sidan har resultaten blivit sämre. Sportchefen Sabina Eriksson har haft två år på sig att bygga ett vinnande lag och har inte lyckats. Detsamma kan sägas om tränaren Jan Bylesjö, som har kontrakt ett år till men där läget säkerligen ska utvärderas.

Nyckelspelare som Ebba Svensson Träff, Lova Blom (överlägset bäst nu), Ayaka Hitosato, Haruka Toko (när hon blir frisk) och Lindsay Agnew har avtal över nästa säsong. Det är en bra start. Sara Hjalmarsson kan lämna och lagkaptenen blir svår att behålla. Tror jag.

För övrigt tror jag att Frölunda om några veckor spelar SM-final mot Luleå.