Det finns inte mycket som är så vackert och underhållande som en riktigt bra fotbollsmatch. Det är svårt att värja sig mot ishockeyn med intensiteten och när adrenalinet pumpar. Men är det något landslag som får mig att gå igång så är det dessa hjältar som nu jublar och dansar i en ring på teven här intill.
Jösses, vilken häftig rysare.
Sverige är bäst i Europa igen – och banne mig bäst i hela världen.
Förklaringen: en moral utan dess like och jag inte om hur många gånger under de här veckorna som det surrats om "laget före jaget"? Hur många matchvinnare finns inte i det här gänget? Det är ju nya spelare som avgör precis hela tiden. Till slut var Sverige lite smartare, lite lugnare och lite bättre.
När Niclas Ekberg satte sista straffen måste miljoner svenska hem ha exploderat i glädjetjut så höga att de hördes hela vägen till ungerska huvudstaden.
Tänk att det kan gå så bra i ett mästerskap när så mycket går emot.
Hela tiden.
Nitlott på nitlott i covidlotteriet. Bort med Max Darj. Bort med Niclas Ekberg. Bort med Andreas Palicka. Bort med Hampus Wanne. Bort med många till under turneringens gång.
Äh, spelar ingen roll.
Vi vinner ändå.
Hela tiden.
I detta coronakaos har Glenn Solbergs lag hållit kursen och det har förstås förbundskaptenen stor del i. Han har fått del kritik, en och annan har undrat varför den eller den inte är med – men ingen kan säga annat än att norrmannen lyckas med sina lagbyggen och att skapa kollektiv i toppklass.
Hela tiden.
En sak till: Jim Gottfridssons betydelse för det här laget kan omöjligen överskattas. En av svensk handbolls största redan nu.