Pratade i tisdags eftermiddag med LHC-bossen Niklas Persson om den långa frånvarolistan som till nästa vecka blir ännu längre. ”Sen vet man ju aldrig vad som kan hända i kväll”, sa jag. ”Nej, det är ju så”, sa han.
Ni vet vad som hände.
Det värsta som kunde hända.
Broc Little rasade in i sargen, bröt nyckelbenet och blir nu borta till förmodligen i slutet av januari.
Poängkungens betydelse för det här laget kan inte överskattas och det är en hemsk smäll för LHC, som efter en tafflig start hittat alltmer rätt och sakta men säkert inlett vandringen åt rätt håll i tabellen. Ett ruskigt tätt schema väntar efter jul och det finns en uppenbar risk att lagets bästa spelare missar uppemot 20 matcher.
Broc Little har garanterat runt 20 mål i sig och känns i stort sett omöjlig att ersätta, men skulle det behöva göras ett försök?
Ja.
Ska det göras ett försök?
Nej.
Det ekonomiska läget är som det är i pandemins spår, pengarna finns helt enkelt inte och mer än något annat handlar det nu om att överleva. Sen går alltid att argumentera att du riskerar 40 miljoner om SHL-platsen går förlorad, men kan LHC fortsätta med samma laginsatser som på sistone ska man inte behöva hamna så illa till. Tror jag.
Det blir som en kalkylerad risk som klubben mer eller mindre är tvingad att ta. Det är viktigare att komma till spel nästa år än att gå till slutspel i år. Möjligen om någon extern finansiär kan göra en punktinsats och stå för hela kostnaden. Men då ska det vara något riktigt bra med så mycket garanti på framgång som det bara går.
Så:
Broc Little skulle behöva ersättas, men pengarna behövs i ännu högre utsträckning till annat.